Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Att följa sina drömmar…

Jag kände att jag ville skriva i bloggen idag, men visste inte vad. Alla tankar har flytt sin kos. Så vad skall jag fylla dagens text med.

Jag brukar skiva morgon sidor varje morgon, visst det händer att jag missar ibland. En morgon sida ett blad i mitt kollegieblock, en hel sida. Tankar och reflektioner. Låter tankarna flöda fritt.

Känna efter hur jag mår. Trivs jag med livet? Oftast är texten osammanhängande, utan röd tråd, men det är okej. Eftersom tanken är att skriva av sig. Lämna de negativa tankarna kvar i blocket så de inte följer med och förstör dagen.

Det kan se ut ungefär så här:

God morgon Hannele. Sovit gott? Ja då sovit skönt hela natten. Tack för att jag vaknade. Tack för att jag är frisk. Jag kämpar med att gå upp tidigt. För att jag kommer sent i säng. Behöver somna tidigare. Ge kroppen den vila den behöver. Behöver behandla kroppen med respekt. Tänk allt den gör för mig?

 ”You are not a body with a soul, you are a soul with a body”

Kroppen är mitt hem. Min hydda, mitt palats. Jag behöver ta väl hand om den. Låta den få röra på sig och få den vila den behöver.
Tack för idag. Tack för att jag får ännu en dag på denna jord. Ny dag med nya möjligheter. Jag är frisk. Jag är lycklig så vad vill jag idag…?

För några dagar sen när jag var på min morgonpromenad i skogen. Kom jag att tänka på min pappa som aldrig funnits i mitt liv. Han gav mig livet. Ja! Något mer? – nä.
Eller?
Jag började springa så fort jag igenom skogen på grusvägen ner mot sjön. Sprang  för att få ur mig all smärta och tårarna rann ner för mina kinder. Skitstövel skrek jag högt. Jag hatar dig! Jag älskar dig. Varför älskade du inte mig. Skitstövel…!!!

Så plötsligt slog det mig. ”Att följa sina drömmar”

Han följde sin dröm att måla, det var hans liv. Att måla och luffa runt i Danmark och i Paris konstnärskvarter. Visst, han valde bort mig. Det sårade mig djupt och fått mig att känna mig oälskad. Tvivla på mig själv och min gåva som jag fick av honom. Förmågan att skapa, vara kreativ.
Men idag förstår jag. Även om det svider ibland, så är det en viktig läxa.

– Att följa mina drömmar och göra det som jag älskar.
Det lärde han mig i sin frånvaro. Jag stannade till. Fåglarna kvittrade, löven prasslade i vinden. Morgon solen stack mig i ögonen när jag lyfte ansiktet mot den klar blå himlen. Jag knäppte mina händer. Tack pappa. Tack!

Lämna ett svar

Till startsidan