Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En rosa påse med ljud…

Nu har det gått två dagar sen jag fyllde 60år.

Det bästa som hände mig på min födelsedag var när jag hämtade mina hörapparater.

Tidigt på födelsedagsmorgonen tog jag bussen till Älvsjö station. Och gick sen på åt rätt håll mot hörselkliniken. Jag hade ju varit där en gång tidigare på hörselprov, då det konstaterades att min hörsel var ganska kass. så jag borde ju hitta.

När jag var framme vid porten och ringde på porttelefonen, insåg jag att jag gått fel. Jag med mitt dåliga lokalsinne går ofta vilse. Jag fick fråga en man som gick förbi och han sa att det är längre ner på gatan i nästa tunnel.

Han lyfte handen och pekade och jag tackade och gick åt det hållet. Så kände jag igen mig tack o lov och kom precis i tid. Tack o lov för det. Jag gillar inte att komma försent. Är alltid i god tid, eftersom jag nästan alltid går fel och virrar runt för att hitta rätt, ser jag till att jag åker iväg i tidigt och får ofta vänta på min tur.

Första gången jag var där.

Var jag en hel timme för tidig och satt och stickade medan jag väntade. När jag sen blev uppropad så log audionomen glatt mot mig.

– Det är inte ofta man ser folk sticka längre. Det var trevligt och se. Det påminner mig om min farmor när jag var liten, hon stickade alltid. Läkaren öppnade dörren och med ett tacksamt leende visade han mig in på rummet.

Det här andra besöket tog ca. en timme efter mycket info om hur de hörapparaterna fungerar. När jag sen skrivit på en hel bunt med papper och betalat 600kr så fick jag min påse. Tackade och gick glad i hågen.

Jag hörde igen…

De är så små och smidiga och ändå så fantastiska. Jag behöver inga lurar längre. Förutom att de gör så att jag hör bättre så innehåller de även mikrofon och Bluetooth. Helt fantastiskt.

Så känner jag mig gammal nu när jag fått hörapparat?

Nä, faktiskt inte. Ser dem som nya hörlurar för det är just det de är. Så jag bar min rosa påse med stolthet och njöt av att höra bra igen. Inser nu hur mycket jag saknat visa ljud, och andra inte.

Så tacksam för att jag svarade på annonsen som visades för mig när jag surfade och så glad att jag tog chansen och gick på besöket på hörselkliniken.

Nu hör jag vad gubben min säger fast att han går iväg. Innan var han tvungen att se mot mitt håll när han pratade med mig så jag kunde avläsa på lapparna samtidigt.
Och nu behöver jag inte längre säga  – Va! i tid o otid.

Igår morse när jag kom in i köket så stannade jag till mitt på golvet och lyssnade.
Men vad är det som låter? och insåg att det var köksklockan på väggen.

Den tickade – Högt!

Vi har en likadan klocka i tv-rummet där sonen brukar sova på vår soffa när han är i stan på besök. Han brukar ta ner klockan från väggen och lägga den på köksbordet.
Nu förstår jag varför. Förstår nu att han störs av tickandet när han ska sova.

I sex långa år har jag haft min tinnitus. Som jag fick i samband med att jag hade bihåleinflammation. Ett evigt sus i öronen som i börja gick mig på nerverna tills jag lärde mig att leva med det. Det stör mig fortfarande eftersom det överröstar ljudet av musik och ljudet på teven. Så de senaste åren har jag haft texten på teven när det är svenska program. För att se vad de säger.

Och nåt fantastiskt har hänt…
Min tinnitus på vänster öra har tystnat när jag bär hörapparaterna. Vilket känns så skönt.
Hoppas på att de ska tystna även på höger öra snart.

Kram o god natt/ Hannele

1 comment / Add your comment below

Lämna ett svar

Till startsidan