Nu har det hänt igen…

Nu har det hänt igen…

 

Alltså, jag har så många idéer. Högvis ligger det i mitt rum och bara samlar damm. College block som jag skissat, ritat ner de idéer som kommer till mig. Jag har även skrivit datum och årtal, så allt är dokumenterat i detalj.
När jag får en idé. Så börjar jag skriva, planera och spåna. Energin flödar och rycker ur öronen. Livet är härligt och humöret är på topp. Planerandet är en fantastisk process som jag älskar.

Allt går som på räls tills det är dags att ta tag i planerna… då tar det stopp.

När det kommer till att förverkliga dem kommer tvivlet som snabbtåget farandes i högsta fart emot mig och stannar till precis framför mig. Prestations och beslutsångesten kliver av och tar tag i mig. Kidnappar mig. Där står jag och kommer ingenstans med dem vid min sida håller de mig fånge.

Pratade med min son i torsdags, han som är en fantastisk musiker och en fenomenal musiklärare. Han sa:
– Mamma jag tror vi har samma problem. Vi älskar att planera och drömma. Men när vi sen ska ta tag i saken. Då blir det svårt. Han sa också att vi behöver sluta tänka och känna så mycket och bara köra på. Hoppa över den där trösken där prestations och beslutsångesten står i dörrhålet och hindrar oss.

Så många av mina idéer har jag sett komma ut på marknaden av någon annan som haft samma idé, och hade modet och förmågan att förverkliga den. Jag har sett mina idéer överallt, på designtorget, på nätet och Youtube. Och många många fler ställen.

Igår hände det igen…

När jag och min yngste son skulle till Lidl oh handla. Vi missade bussen i centrum med sekunder och skulle få vänta i 15 minuter på nästa. Så vi gick in från kylan och in i värmen till bokhandeln.
Och där såg jag den – Boken!
Någon hade redan skrivit en bok om 52 övningar som förändrar ditt liv på ett år.
Skit! Tänkte jag. Vad gör jag nu? Ska jag lägga även denna bok idé på hyllan? Eller?
Jag bläddrade i boken och insåg att den handlade om det jag just höll på att skriva. Även om upplägget var annorlunda så var det samma idé.
Tvivlet brottades i mig resten av dagen och långt in på natten. Jag vacklade fram och tillbaka. Tills jag bestämde mig…

Jag skall skriva MIN BOK. Min resa.

Den som är unik för mig. Jag skall fortsätta skriva och se till att den blir klar. För min egen skull. Jag vägrar att lägga även denna bokidé i glömska i byrålådan. Där ligger redan 3st ofärdiga och halvfärdiga romaner. Nöjd med mitt beslut somnade jag tillslut.
Jag minns det som det var igår när jag började på min första roman då för över 20 år sen. Då jag träffade min älskade man på skrivarkursen vi båda gick på genom Alu- som fanns på den tiden.
Den romanen var den nästan klar.
När den försvann av en olycklig händelse då min dator formaterades och tömdes på allt sitt innehåll inklusive romanen jag skrev på.

Så vad handlade den boken om?

Den hette experimentet och handlade om 9 personer som låstes in i ett hus på landet. Där skulle de leva och lära av varandra.
Allt var klart. Personerna. Kapitlen och den röda tråden och det oväntade slutet…
En av mina andra söner fick läsa den då jag ville få lite feedback. Han älskade den. Till saken hör att han på den tiden knappt tittat i en bok, än mindre läst någon.
Turligt nog så hade jag varit klok nog att skriva ut det jag skrivit, för att sitta och rätta och läsa igenom det då jag tyckte det var lättare att ha det framför mig. Tur för att jag hade det kvar på papper då datorn rensades på sitt innehåll.
Sonen läste och slukade blad efter blad, allt jag skrivit. Bra betyg tänkte jag och log.

Men så dök det upp ett program på tv…

Ni vet vad? Big Brothers, inlåsta i ett hus.
Jaha det var den idén. Tänkte jag och slängde bunden med pappren i en låda och tejpade igen den med flera meter tejp. Slängde sen in lådan i garderoben och tog tag i en annan roman ide jag börjat så smått skissa på.
Tiden gick. 10år. Innan jag mindes boken. Och rotar fram lådan och river av tejpen som torkat bergfast. Saxen fixade det och jag tog med andakt upp bunden av papper. Satte på en kopp te och slog mig sen ner i soffan och läste. Uppslukat av historien och minnen av när jag skrev den dök upp. Jag grät och skrattade. Nickade igenkännande. Sögs in i historien och förlorad för världen i timmar, tills jag någonstans i fjärran hör någon ropa på mig.
– Mamma jag är hungrig, mamma!!!

De näst kommande dagarna började jag skriva in det jag hade på papper in i datorn.
Vad händer då?
Jo, det blir repris på Big Brothers en ny säsong.
Så typiskt!

Inte konstigt att jag tvivlar på mig själv och det jag gör. Någon annan hinner alltid före, för att jag är så seg på att komma till skott och slutföra det jag påbörjat.
Jag hatade det och insåg då att jag inte kan skriva den. Alla kommer att tro att jag snott idén. Trots att jag själv vet att jag skrev på den långt innan Big Brothers visades på tv. Så vet inte andra det. Utom mina barn förstås.
De vet. Så nu ligger boken igen nerstuvad i en låda någonstans och samlar damm.

Jag tror på att idéer som man har och skriver ner, tas upp i etern och någon får tag i dem och gör något av dem. Någon som inte har tvivlet som följeslagare.
Det är som internet. Har du skrivit något där, finns det där för alltid. Vem som helst kan hitta det och ta det till sig. Göra något av det.

Så vad vill jag säga med detta?

Har du en idé, ta tag idén, förverkliga den. Innan någon annan gör det. Tro på din idé. Gör det på ditt unika sätt. Även om idén finns eller dyker upp plötsligt medan du är på G. så kan ingen kan göra det som du. Du är unik. Varje story är sin egen.

Innan jag slutar. Vill jag bara säga några sista ord.

Som jag sa förut så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva på min bok med ett leende på läpparna och uppfylld av passion för det skrivna ordet. Trots att jag sett något liknande. Trots att det på biblioteken finns hyllmeter med böcker om personlig utveckling. Så finns inte min där.
Därför är det Dags för mig att slå mig fri från mina två följeslagare prestations och beslutångesten. Ta tvivlet i handen och springa så fort jag kan igenom dörrhålet. Och hoppas på att jag inte snubblar på trösken när jag hoppar rakt ut i det okända. För att ta mig steg för steg på den väg jag valt. sluta känna efter och bara köra på…

Ta hand om er/ Hannele

Ett tack om dagen blir till 365 st. på ett år…

Ett tack om dagen blir till 365 st. på ett år…

Idag tänkte jag skriva om tacksamhet och kärlek.
Att vara tacksam för det man har och tacksam för det som komma skall. Känna kärlek till vårt eget liv och de vi har valt att ha omkring oss.

Jag har nu skrivit mina tack i över ett års tid och har kommit underfund med att det räcker inte bara med att lista upp en massa tack. Jag behöver också skriva varför jag är tacksam för just det. Och sen ta en minut och verkligen känna mig tacksam. Så skrev bara tack för en sak idag.
Så skrev mitt tack så här:

Tack för att jag vaknade i morse.
Jag är så tacksam över att jag lever och andas.
Tacksam för att jag fått ännu en dag på denna jord.
Varför är jag tacksam för att jag lever idag.
Jo för jag vet att de fanns de som hade planer för idag.
Just nu tar någon sitt sista andetag.
Därför är jag tacksam för att jag ännu lever och mår bra.
Jag har fått möjlighet att njuta av denna dag.
Tack för idag.
Tack!

Sen tog jag mitt kaffe och satte mig på bänken och såg ut över vår fantastiska utsikt på 7 våningen. Slöt ögonen och riktigt kände hur tacksam jag är för denna dag. La handen på hjärtat och kände hur livet slog ett slag för mig i varje andetag.
Om vi kan känna tacksamhet för det vi redan har, får vi kraft till att jobba för det vi vill ha. Om vi inte känner glädje och tacksam för det vi har utan bara jämför oss med andra. Tycker att de har det så mycket bättre, kommer vi att bara känna oss frustrerade och kanske bitterhet för att andra har det bättre. Det kommer alltid att finas någon som är yngre än du, som har mer pengar än du som kanske är modigare än du. Om du slutar jämför dig med andra och istället fokuserar på att jämföra dig med dig själv och se till jobba på att bli lite bättre idag och än igår.

Du är unik.

Det andra kanske tycker är det bästa för dem kanske inte är det bästa för dig. Det som får någon annan lycklig kanske får dig olycklig.

Ett tack om dagen i ett år, blir till 365 tack som du kan glädjas över.

Du kan se tillbaka och förundras över allt du har att vara tacksam för i ditt liv. troligtvis har du något som någon annan önskade att de hade. Kanske är du modig nog att göra det du vill. Som den andra brottas med. Kanske kan du se att du kan göra det som någon annan önskade att den kunde. Vi har alla våra brister och fel. Men om vi ser till att göra vårt bästa varje dag. Så kan vi känna oss stolta över oss själv när vi lägger oss på kvällen. Och känna tacksamhet över att idag varen bra dag. Samtidigt som vi jobbar på att i morgon känna oss lite bättre, må lite bättre.

Var tacksam för dig själv och ditt liv.

Tacksam över att du och ditt liv för varje dag bli lite bättre. För att du jobbar med dig själv, gör nya bättre val.
Även om du kanske inte mår så bra idag. Så finns det alltid något att vara tacksam för. Försök hitta det där lilla, som du känner att du kan vara tacksam för. Försök att ta focus från dig själv och var tacksam för det eller dem omkring dig.

Tack för att solen lyser idag även om den inte syns bakom de mörka molnen.
Tack för rent vatten i kranen, för havets vågor och för regnet som föll igår.
Tack för naturens storslagenhet, för skogen där djuren lever i frihet på vår jord.
Tack för de nära och kära som finns i mitt liv.
Tack för kärleken och all kärlek som finns i världen som vi kan ta del av om vi tar emot den med öppet sinne.
Var tacksam för att du har glädjen av att ha vänner i ditt liv som finns där för dig.
Var tacksam för den personen som du valt och som valt att dela sitt liv med dig.

Njut av er kärlek till varandra, gör ert livtillsammans till glädje. Var lite ödmjuk och låt din partner få vara sig själv.
Om du försöker att ändra din partner till något du vill att hen skall vara då har du valt fel. Eller så ser du inte kärleken och det vackra i den personen.
Som sagt vi har alla fel och brister. Vi är inte perfekta, men vi kan gör det bästa vi kan och se till att må bra i oss själva.
För mår vi själva bra, vill vi att andra också ska må bra.

Tänkte skriva mer om detta med förhållande, till sig själv och andra vid ett senare tillfälle. Till dess…
Fundera på om du försöker att ändra på din partner till något du önskar att han borde vara.
Fråga dig då, skulle du vilja leva med någon som är som du, som partner?

Ta hand om er och njut av den här dagen som är en gåva till oss alla som lever och andas idag.
Tack… Hannele

Nya tavlor gör skillnad

Bra idé till barnrummen!

Jag var hemma hos en vän som precis gjort om hemma. Hon har bott länge i sin lägenhet och jag har varit där många gånger. Nu hade hon fått det väldigt mysigt i sin lägenhet. Hon sa själv att hon bara bytt ut lite tavlor, filtar kuddar med mera. Men det var en otrolig skillnad!

I barnens rum hade hon målat väggarna vita och sen hade de själva fått välja barntavlor till barnrummet. Så himla smart! Istället för att behöva måla om eller tapetsera om när barnen ändrar smak på färg och mönster, då kan de få beställa nya posters till sina tavlor!

Den äldsta flickan hade valt motiv med hästar och enhörningar, exakt det hon tycker om. Hennes lillebror är tydligen väldigt intresserad av dinosaurier och tre av fyra tavlor innehöll dinosaurier. han hade också en tavla med ABC så att han kan träna på alfabetet.

Otroligt stilrent blev det också. Barn har ju oftast mycket leksaker och det blir lätt rörigt i deras rum. Med vita väggar och tavlor så ger det ändå ett väldigt lugnt intryck och när leksakerna är undanplockade såg det ut som en inredningstidning.

Jag tycker att barn ska få ha sina leksaker framme och det får vara rörigt i ett barnrum. De måste få utlopp för sin fantasi och ha rum att leka med sina saker. Det är dock otroligt skönt att ha möjlighet att kunna plocka bort sakerna och få det “rent”. barnen bryr sig inte, men det kanske ger mer lugn hos mamma och pappa.

Väldigt praktiskt om man har barn som delar rum. Då kan de få varsin del av rummet och välja sina egna posters och tavlor, det som passar just dem. Om man vill kan man också dela av rummet med en gardin så får de verkligen sitt egna rum.

Igår satt jag på Espresso House och tog en fika…

Igår satt jag på Espresso House och tog en fika…

Jag hade fått tid för uppföljning på hörselkliniken. Som vanligt var jag där förtidigt och fick sitta och vänta en stund. Men det var okej, för jag satt och funderade på om jag skulle ta mig in till stan och börja skissa på boken.

Allt var bra och hörapparaterna fungera kanon. Han var nöjd och jag var nöjd. Allt frid och fröjd. Jag skulle höra av mig om jag fick några problem. Tack tack sa jag o gick.

En timme senare satt jag med min vaniljlatte gjord på havremjölk och toppat med sojagrädde. På Espresso House på T-centralen. Ett par satt i sofforna en bit bort och små hånglade, myste och skrattade. Bordet intill mig satt en man och hans son. Tillsammans insjukna i pappans mobilskärm. Plötsligt tjöt killen av skratt, tydligen var det väldigt roligt det de såg på. Jag kunde inte låta bli och dra på mun med jag plockade upp min bok jag tänkte läsa och mitt block och penna.

Nu tänker ni säkert
Hmm. Hon som hade en non-shopping år… och nu sitter hon och tar en dyr fika.

Ja! jag satt på Espresso House.

Men fikat kostade mig inget. Jag hade fått en grattis kaffe när jag fyllde 60 år så den kostade mig inget. Nu tog jag en macka för jag hade inte ätit något och klockan var redan 16, så det kurrade lite i magen. Mackan kostade mig 77kr. Men jag kände att det kunde jag unna mig, nu när jag äntligen tagit tag i att börja jobba på min bok om personlig utveckling.

En vän jag pratade med i går innan jag åkte iväg. Frågade mig om jag funderat på vad boken skull heta. Har inte bestämt mig än, men arbetsnamn är:

”Hur mår du… 15 minuter om dagen kan göra underverk.”

Hade skrivit upp på dagens ToDo att jag skulle läsa i minst 30 minuter per dag. Så det gjorde jag o njöt av mitt kaffe och läste i boken jag hade köpt förra hösten men ännu inte börjat läsa i.


Den här boken inspirerade mig till att skriva en skiss på min bok och lista på lite övningar.
Skrev också vad jag egentligen vill med boken, varför jag vill skriva den?
Så glad att jag nu är på G.

På min White board skrev jag i morse att jag skall göra minst 2-3 sidor till boken i veckan. Tycker detta skall bli så spännande. Har ju varit nere ett tag och nu har jag fått ny energi och mår så mycket bättre.

En annan sak…

Vill lägga till några ord till inlägget jag gjorde i tisdags om min resa.
Självklart fanns det glädjeämnen. Lycka mellan det svåra. Magiska ögonblick med barnen och nytändning. Man glömmer lätt bort de fina stunderna, när de drunknar i vardagens oro och bråk.
Hade de små ljusglimtarna inte funnits där och barnen då hade jag nog inte levat idag. De små pauserna och ljuspunkterna gav mig kraft att kämpa på.

Livet är inte bara svart när man är deprimerad.

Eftersom det finns glimtar av glädje. Det gäller att se dem och ta dom till sig och njuta av dem. De är för dem man lever för. De dagar då man mådde okej och kunde skymta ett ljus nånstans där borta vid horisonten. Dagar då livet lekte och man skrattade åt gårdagens problem. Lite som att sopa skiten under mattan och ta nya tag.

Nu när jag sitter här hemma framför datorn och skriver detta och ser tillbaka på den tiden när livet var tungt. får jag än mer lust till att skriva boken. Önskar ingen att må så dåligt. och jag var är inte ensam. Många i dagens samhälle mår kass och det blir allt vanligare, även hos de yngre.

Så dags o ta tag och skriva på boken. Idag tänkte jag skriva en liten story om mitt skapande. Och varför jag har så svårt att tro på mig själv. Tre händelser i mitt liv fick mig att tvivla på att jag en dag kunde kalla mig konstnär. Idag kan jag det.

Jag är konstnär! Och författare!

Så nu var det sagt. Känns så skönt att kunna säga det utan att skämmas.
Ha en bra dag och ta hand om varandra/ Hannele

Jag har hamnat i en svacka…

Jag har hamnat i en svacka…

Just nu trampar jag på mig själv och tycker att jag inte duger till något mer än att skapa bilder. Undrar vad mer jag kan erbjuda er där ute i vår fantastiska värld.

Hade tänkt att börja skriva på min bok idag.

Den om personligutveckling. Min resa till den jag är idag. Hur jag gjorde för att ta mig ett steg i taget till att känna att jag duger som jag är, till att älska mig själv. Sluta känna mig oälskad och övergiven. Misslyckad och värdelös.
Till att förstå att även jag hade ett värde precis som jag är, med mina fel och brister. Hur jag lyckades ta kontrollen över mitt liv. Att förstå att mitt liv var mitt ansvar. Vad som än har hänt mig, så hade jag ansvaret för mitt liv. Mitt ansvar att vara och göra det som får mig att må bra. Njuta av livet på mitt sätt. Och framför allt sluta skylla på allt och alla för att mitt liv blev som det blev. Förlåta och gå vidare.

Helt enkelt…
Jag kastade av mig Offerkoftan!!!

Har läst så många böcker om personligutveckling. Många som jag själv önskat jag skrivit.
Det finns en uppsjö av böcker som skrivits för att hjälpa en framåt i livet. Så många, att jag nu undrar vad kan jag bidra med. Vad kan ja komma med som inte redan finns nedskrivet. Har jag något oprövat som jag kan tillföra.
Alla resor är unika och att vi alla har vår egen personliga story.
Men jag tvivlar på att min kan intressera er. Kan jag lära er något nytt? Jag vet inte. Kanske.
Boken som inte fanns när jag aktivt och dagligen började jobba med mig själv för 10 år sedan. Den vill jag skapa. Vill att det inte ska ta så långtid som tio år att bli den du vill vara. Att skynda på att må bra.

Boken skulle innehålla 52 övningar.
• 1 år av ditt liv där du skulle jobba med dig själv för att bli ditt bättre jag.
• En övning i veckan att tänka på.
• Tankar och frågor som får dig att fundera över vad du vill med ditt liv.
• Skriva Tack och Morgonsida. För att rensa ut negativa tankar.
• Att sluta jämföra dig och dina framgångar med andra.
• Lite om ekonomi. Sparande och detta med passivinkomst.
• Och små kreativa uppgifter för att varva ner och bara njuta av nuet.
• Att förlåta och gå vidare med glädje över livet, trots allt.
• Ge dig berättelser från mitt liv. Om misslyckanden och segrar att vara stolt över.
• Historier från mitt liv som påverkade mig, och hur de förändrade mig.
• Visa dig att dåliga minnen går att skriva över till något mer positivt.
• Bryta gamla vanor. Skapa nya rutiner som ger kraft och motivation framåt.
• Ge tips på saker du kan göra för att ta hand om dig själv.
• Få dig att inse att du behöver ge dig själv tid till att njuta av ditt eget sällskap.
• Hur viktigt det är att röra på sig, äta rätt, och att det är okej att unna sig något gott.
• Ge dig mallar till att skapa egna listor och planera in delmål
• Och det viktiga i att ge sig själv en klapp på axeln och små belöningar.
• Skriva en bucketlist, göra en vision board.
• Meditation. Affirmationer hjälper de? Att njuta av dagdrömmar.

Mitt mål med boken skulle vara att få dig att börja tro på dig själv och din förmåga. Att göra något av de talanger och förmågor som du fått, som är unika för dig.
Få dig att våga tro på en ljusare framtid. Sporra dig till mod. Att målmedvetet börja jobba för dina mål.
För jag hoppas på att du har mål, drömmar som du vill uppfylla i ditt liv.

I börja av förra året då jag började skriva på denna bok. Trodde jag att jag hade något nytt och unikt att ge er. Men som sagt nu tvivlar jag.
Att utvecklas och förändra sig är svårt, det tar tid och motivation och en hel del jävlar anamma, mod och envishet. Det är inte lätt.

Men trots att jag kände att jag jobbade i motvind mot mig själv hela tiden så gick det framåt. För jag ser det ju, nu när jag tittar tillbaka. Att jag för varje dag gjorde små steg i rätt riktning. Ett steg och en dag i taget.
Jag förstår nu, att det är svårt att förändra gamla trosföreställningar och ge sig ut i det okända. Att sinnet gör allt för att du inte skall förändras, att den vill skydda dig från det som är svårt och se till att du är säker och utan fara, även om det är en påhittad fara.
Min utveckling har stannat till och fastnat på denna platå där livet går på tomgång. Det händer inte så mycket och jag gör inget av det jag vill göra.

Livet är kort, min tid är nu! Jag får ingen andra chans.

Eftersom den där boken inte fanns när jag behövde den som bäst. Vill jag nu skriva den för mig själv som en påminnelse över den fantastiska resa jag gjort.
Behöver göra detta för mig själv så jag kan gå vidare till att ta nästa steg till den jag vill vara och det liv jag vill leva den tid jag har kvar på denna jord. Och innan året är slut ska jag ha den i min hand.
Om jag sen vågar att visa den för er. Får framtiden utvisa.

Min resa började hösten 1995. Då jag var 35 år, Inåtvänd, osäker och tröstlös. Rädd för det mesta. Med ett liv kantad av mörker och dåliga beslut. Ensamstående 5 barns mor och arbetslös…

Ha det gott och ta hand om er/ Hannele

Date-Time…

Date-Time…

Jag hade tänkt o lägga ut detta i dag på dagen.

Förberedde det innan jag gick till jobbet. Men det var krångligare än jag trodde på mobilen. då jag alltid fixar med bloggen på datorn. Så gör det nu när jag kommit hem.

Igår bjöd gubben min oss ut på Date. Det var ett tag sen sist. Så det var härligt att få vara ensamma.

Vi mötes på lilla Wien på söder efter hans jobb. Det blev ett glas öl och ett glas vitt vin till mig. Vi satt och pratade och hade det riktigt mysigt. Det händer så sällan att vi sätter oss ner och pratar hemma.

Jag pysslar oftast i mitt rum eller sitter vid datorn. Och han lyssnar på musik i sin hörna och gör korsord. Så att mötas och prata blir alltmer sällan. Synt faktiskt.

Kanske är det så när man varit gifta i 20 år att det inte finns så mycket att prata om. Man har redan sagt det mesta. Man känner varandra utan och innan. Speciellt partnern känner än mer än man själv… nästan.
Vi pratade lite om hur det skulle bli om någon av oss fick alzheimer.

Hur skulle vi göra då?

Vi kom fram till att, självklart skulle vi ta hand om varandra eller åtminstone hälsa på om det nu vart så att det vart för tungt att ta hand om den sjuke i hemmet. Att vi alltid skulle finnas där för varandra. Så fin tanke.

Alzheimers finns i min släkt hos kvinnorna. Både min mormor, farmor och min faster fick det. Min farmor som var mitt allt och som jag var hos hela somrarna som liten, mindes inte mig sista gången vi sågs. Det kändes tungt.

Sista gången jag var hos henne var jag 18 år och på väg att gifta mig med min första man.
När jag var runt 30 år så var farmor Martta i Sverige och hälsade på, då kände hon inte igen mig, visste inte vem jag var. Hon som var den som hade givit mig all den kärlek och glädje som jag kunde leva på hela vintern. Varje sommar åkte jag till Finland för att fylla på med ny kärlek i hennes famn.

Vi tog ett glas vin och öl till gubben och jag pratade om ditt och datt. På väg hem från söder gick vi hand i hand till Nordins. En pappershandel där jag köpte kollegieblock och papper till att rita på.
Har ett mål till i år att teckna för hand. Ett bra komplement till mina digitala bilder. Innan datorns tid ritade jag jämt med tuschpennor. Hade tänkt att åtminstone rita en teckning i månaden. Ska bli spännande och se vad det blir. Jag är så inkört på mina digitala bilder som jag skapat varje dag nu i tre års tid, att det känns lite avigt att rita på ett papper.

Övertalade mig själv…

Övertalade mig själv…

Jag hade bestämt att detta år skulle bli ett non-shopping år.

Så hur har det gått?

Faktiskt riktigt bra än så länge. Har verkligen tänkt efter innan jag handlar. Har flera gånger gått in på Hobbit, en garnbutik på nätet och tänkt att detta garn vill jag ha.
Men så har jag frågat mig behöver jag verkligen mer garn? Och svaret har blivit – Nej !!!
Bakom soffan har jag garn så det räcker i flera år framåt. Så jag har stängt garnsidan. Nöjd med mig själv för att jag lyckats avråda mig själv för att köpa nytt garn.

Idag skall jag jobba kväll. Innan dess har jag planerat att jag skall skriva detta innan jag går. Tänker lägga ut det sen när jag kommer hem i kväll.
Jag tänkte hinna jobba lite på hyllan jag skapar till min man som han önskat sig.  Hyllan är gjord av
dvd-fodral, även blomlådan. med ben av drick yoghurt flaskor. kommer bli bra. när jag nu blir klar.
Jag har ju svårt att avsluta saker jag på börjat. Har flera projekt på gång och startar nya hela tiden. Så mitt mål i år är att träna på att avsluta det jag håller på med innan jag startar nytt.

Som min älskade man sa när han ställde sig i dörrhålet in till mitt rum och såg mig arbeta på blombordet.
– Jag vill inte vänta till nästa jul för att få mitt bord.
– Det ska du inte, svarade jag o log. Det torkar. Kan inte göra mer just nu.

Ser ni jag har 2 tröjor som jag börjat sticka på som nu ligger halvfärdiga. Skall se till att denna jag nu börjat den gula ska bli klar innan jag tar itu med den andra stickningen. Jag förstår inte vad som hänt som gjort att jag har så svårt att avsluta saker.
När jag var liten och gick på fritis fick jag alltid beröm för att jag var så duktig på att alltid avsluta det jag höll på med innan jag började med något nytt. Något har hänt på vägen genom livet som har gjort att jag nu har svårt för det.

Jag hade ingen beslutångest när jag var yngre.

Någon gång i livet uppstod den och för varje år har blivit allt svårare och svårare att ta beslut. Så det är en dålig vana jag fått som jag behöver jobba på i år. Tvinga mig själv att avsluta innan jag börjar med något nytt. Hur litet projektet än må vara.
Hur är det med er? Har ni beslutångest? Svårt att avsluta saker?
stå fast vid din plan eller jobba för de mål du satt?
Det är så lätt att sätta mål. Det svåra är att jobba för dem varje dag. Hålls sig till planen och göra de delmål du satt.

Tänkte så här idag. Att om jag jobbar för det jag satt som mål och gör mina delmål mellan kl.7-12 så när det är klart kan jag sen göra vad jag tycker är kul. För jag kan känna mig stolt och vet att jag kommer att nå mina mål eftersom jag gjort det delmål jag planerat göra idag. Då är det skönare och njuta av fritiden och göra det jag älskar med gott samvete.

Gör dig själv stolt idag!

Hemma igen kl. är 23.00 tog bussen hem idag.
Men här om kvällen när jag missade bussen med två sekunder tog jag en Power walk hem i regnet. Det var mysigt det var ljumt i luften och med musik i lurarna sjöng för mig själv medan jag medan jag plaskade fram i snöslasket och blev blöt om både skor och strumpor i mina gympadojjor, Nästan hemma såg jag den, framför mig och fick stor lust att…
Olyckligtvis så lyckades jag övertyga mig själv att låta bli och hoppa i vattenpölen. Vilket var synd då det troligtvis hade blivit dagens roligaste händelse. Och det hade ju inte gjort något för jag var ju redan plaskvåt om fötterna. Men en dag ska jag göra det. Ser med spänning framemot det.
Kram på er och ta hand om er/ Hannele

Livet är härligt…

Livet är härligt…

Vet du, jag hade tänkt stänga in mig i mitt pysselrum nu i helgen då det är min lediga helg på tre veckor. Men nu blev det inte så utan det blev huset fullt. Fullrulle med barnbarn. Härligt så klart. Vart mycket pyssel ändå, men på en annan nivå. Blev skallror gjorda av korkar och ringar till duschdraperi till julkappsdockan och andra små saker. En Rolig och givande lördag. I morgon söndag blir säkert lika kul.

När jag pysslar så är det oftast saker som tar tid. Som när jag bygger hyllor och bord av dvd och cd- fodral. Det blir mycket väntetid när det torkar.

Barnbarnen vill pyssla där det blir fort klart. Oftast har de idéer på vad de vill göra, sen är det upp till mig att hitta ett snabbt och hållbart sätt att göra det på. En date hade också varit på plats för en lyckad dag.

Nu när det är sovdags och lugnt framför Netflix så städar jag undan. Torkar Färgfläckar från bord och golv. Lim från limpistolen sitter fast på stolar och bord. Sönder klippt papper i små små bitar sprit över golvet soppar jag upp smått leende.

Livet är härligt…

Har inte träffat barnbarnen på länge. Men så nu skulle föräldrarna på filminspelning som statister. Alla får ta ett snabbt Corona test innan det släpps in i studion. Det känns säkert att ha dem här hemma då de åker i egen bil fram och tillbaka för att inte råka bli smittade i kollektivtrafiken.

Så vi fick låna barnbarnen några timmar. Härligt och se de små liven. Fick tillfälle att umgås och bara mysa.

Härligt kul när det kommer. O lika skönt när de åkt och det blir lugnt igen. Det är väl så det ska vara.

Statist!

Det finns med på min bucketlist i år. Så tänkte anmäla mig och betala de 69kr det kostar i månaden för att få statistjobb. Har haft den drömmen länge att vara med i någon reklam eller film. Så nu ska det äntligen bli av. Ska bli spännande.

Kanske får du se mig flanera förbi i tv-rutan någon dag.

Tjingeling och ha det gott / Hannele

En hel påse morötter…

En hel påse morötter…

 

I början på 2020 startade jag med att planera mitt liv för i år 2021. Jag startade full av energi och målmedveten i början av året. Skrevlistor, små delmål och belöningar rutiner och började att skriva på övningarna till min bok om personligutveckling. Men när pandemin slog till då kom jag av mig.

Varför kan jag undra?

Jag slutade att planera varje dag som hjälpte mig att fokusera på vad som var viktigast.

Jag gillade ju att skriva TACK och Morgonsida.

Och varför sköt upp saker, jag visste var viktiga för mig för att utvecklas och som fick mig att må bra.

Jag gjorde ingenting, och tiden gick. På måndag då…

På måndag då…

 

Nytt år. Ny start. Nu är dags att ta nya tag!

Det har gått 6 dagar på detta år och ännu har jag inte fått arslet ur vagnen.

Kom igen Hannele – räkna 5 4 3 2 1 !!!

Jag köpte massor av böcker förra året som jag trodde skulle hjälpa mig, men som bara blev liggandes. Böcker som skulle få mig att planera och få saker och ting gjorda. Dessa böcker skall jag nu ta fram och titta närmare på.

Även denna som jag köpte dagarna innan årets slut. Jag har tittat i den, men inte mer.

Böcker och planering är jättebra verktyg om man använder sig av dem. Men det hjälper inget om de står overksamma i bokhyllan och samlar damm.

Övningar som står i böckerna är till för att göras för att få till en förändring. Att bara läsa dem förändrar ingenting. Jag skylde på böckerna att de inte var rätt, att de inte passade för mig.

En dålig ursäkt bara, för att slippa anstränga sig.

Så nu behöver jag ta mig i kragen och försöka att ta tag i livet och mina mål igen i år. Jag vet, att säga ”försöka” är att tillåta sig att misslyckas. En ursäkt i förväg. Att säga försöka ger mig ingen kraft och ingen motivation till att få det gjort.

Jag ska… är bättre.

Att bestämma sig räcker inte. Jag behöver agera också. Jag behöver planera, ha ett mål, sätta delmål och ge mig själv små belöningar på vägen som sporrar mig att fortsätta framåt. En morot eller…

Det behövs nog en hel påse med morötter.

Då har jag en bättre chans att får det gjort.

Du som läst Mel Robbins bok om 5 sekunders regeln och använder dig av den, förstår hur kraftfull den är. Att den är till hjälp när man ska pusha sig själv.

Att räkna 5 4 3 2 1 – Det fungerar!

Det gör att jag hinner börja innan ursäkterna och tvivlen stoppar mig. Jag vet jag har testat.

Så att räkna baklänges och sen bara köra, är det enda sättet att få det gjort även om man inte känner för det.

Det gäller det mesta. Att skriva den där boken, ta min dagliga promenad, skapa den där tavlan jag längtat efter att göra men aldrig gör. Jag planerar och tänker på det varje dag men kommer mig inte för att börja.

Varför?
Är jag rädd för att misslyckas? Eller för att lyckas?

Jag behöver ta reda på vad som stoppar mig.

Ha det gott / Hannele

Till startsidan