Showing all posts in februari 2021

Min dotter och jag hade vår veckodate, med våra frågor om livet och vissa frågor fick en att verkligen att tänka till.

Den första frågan var:
Om du behövde tillbringa ett år med någon vem skulle det bli?

Först svarade jag min man, utan tvekan. Men så tänkte jag efter och kom fram till att jag skulle välja min mamma. Förhoppningsvis skulle vi lyckas få till en bra kontakt och lära känna varandra mer. Och jag skulle få tillfälle att få umgås med henne medan tid fanns. För faktisk, så skulle det vara tungt att bära med sig en skuld av ånger av att inte ha hunnit eller valde att inte finnas där i ett farväl.

Den andra frågan var:
Vad skulle det stå på din gravsten?

Denna fråga var svår och jag fick fundera en bra stund. Men så dök en mening upp.

Hon levde livet tills hon dog.

Jag gör faktiskt så gott jag kan och se till att leva livet och inte bara existera. Ärligt talat så är det få i dessa tider som bara existerar eller överlever utan något liv, låter tiden gå I väntan på något bättre. så synd. Vi har bara ett liv. Det gäller att ta tag i det och leva. Göra det vi vill och skippa autopiloten och börja styra själva åt det håll vi vill i livet.

Den tredje frågan var:
Vilket var ditt bästa år?

Året 2020 var mitt absolut bästa år.

Ett fantastiskt år för mig, men kanske inte för andra och för världen.
Jag lärde mig så mycket. Tog tag i livet och började göra en plan för min framtid. Jag skrev ner mina drömmar och gjorde en bucketlist. Började planera mina dagar och såg till att ha kul, njuta av tillvaron.

Den bästa lärdomen var om ekonomi.

I början av året fick jag kontakt med folk som kunde lära mig om att investera i Cryptovaluta. Säkert har du hört talats om Bitcoin som är den största. Men det finns så många fler. Jag har lärt mig nått viktigt. Att om man investerar istället för att shoppa upp pengarna direkt, som jag gjorde så fort lönen kom så kan man både ha pengarna kvar och ändå unna sig lite shopping på vinsten. Ärligt talat så kände jag mig rätt vilsen och fattade noll i början. Det var en värld som jag inte visste något om men som jag nu fått lite koll på. Jag har ännu mycket att lära, men har fått se en glimt av en annan värld av ekonomisk frihet. Har fått lära mig den hårda vägen att det finns mycket scam och lurendrejeri. Ja, jag har gått på några nitar, som svidigt. Ja. Men också lärt mig att det finns bolag som är ärliga och som håller vad de lovar.
Ett av dessa investerings bolag som jag gått med i och som verkligen levererar. Tänkte jag berätta mer om under fliken, business. För den som vill läsa.
Pga av jag vågade satsa mina surt förvärvade pengar, är jag nu sakta men säkert på väg mot ekonomisk frihet. Min pension är säkrad och det känns lugnande. Faktiskt riktig glädjande.

Eftersom jag varit skuldsatt hela mitt vuxna liv.

Tog jag tag i mina skulder för 3 år sen. Nervöst ringde jag upp alla inkassobolag och la upp betalningsplaner. Och började betalade av dem troget varje månad.
Så i december 2020 hade jag betalat av mina skulder och vart skuldfri. Så skönt.

Många kanske tycker att förra året var ett skit år och att det kunde vi vara förutan. Men som sagt för mig var det ett fantastiskt år full av lärdomar, umgänge och utveckling. Jag lärde mig så mycket och jag fick umgås med min man mer än vi haft tid till innan eftersom han vart permitterad och endast jobbade två dagar i veckan. Så vi fick så mycket mer härlig tid tillsammans. fick tid till att njuta av varandras sällskap. Det fick oss att inse att vi verkligen hör ihop och trivs i vårt liv tillsammans. Och inte bara är ihop för att det är bekvämt och tryggt.

Den fjärde frågan som jag tänkte berätta om var:
Om du bara hade en timme kvar att leva, vad skulle du göra då?

Vi tyckte den var lite väl tuff så vi ändrade den till:
Om detta var din sista dag vad skulle du då göra?

Den frågan var också lätt för mig för jag hade just funderat på den dagen innan. Så jag hade redan svaret.
Jag skulle börja dagen med att skriva mina tack och mina 3 morgon sidor.
Följt av att skapa dagens bild. Den sista. Och tacka för mig med ett sista blogginlägg.
Sen skulle jag njuta av egen tid med en kopp kaffe och njuta av vår utsikt från 7 våningen, och se tillbaka på mitt liv. se det fina, se allt jag uträttat och fått uppleva.
Eftermiddagen skulle jag tillägna åt mina barn och barnbarn med ett party över zoom i dessa rådande tider. Vi skulle skåla och bara ha skoj och dansa.
Livets sista måltid skulle jag njuta av med mina vuxna hemmavarande pojkar och min man, vi skulle beställa hem pizza och njuta med en film.
Det sista timmarna skulle jag tillbringa med min man, ta ett glas vin och kramas. För att sen älska…

Viss är livet härligt.

När man tänker på dessa frågor hittar man verkligen meningen med livet. Faktiskt insåg jag, vad jag tycker är viktigt för mig. Vad som får mig att gå upp på morgonen med ett leende på läpparna.

Till sist vill jag säga, att vi idag var på vår månatliga date min och jag. Åt gott och tog ett glas vin och öl. Njöt av varandras sällskap i lugn och ro. Även om vi eller framförallt just för att vi varit gifta i 20 år känns det extra viktigt att se till att ta sig tid till att mötas hemma eller ute för att hålla kärleken vid liv. Det är dessutom mysigt att klä upp sig o göra sig fin och gå på date. Helt ärligt, visst pirrar det då lite extra i magen när man möts och sen efter en mysig kväll vandra hemåt hand i hand smått berusade av både vin och kärlek.

Nu har jag även planerat in en date med en av mina söner över zoom. Det ser jag framemot.
Ha det gott och ta hand om varandra / Hannele

Nu är han vuxen… VUXEN!

Min näst yngste son fyllde 21 år i helgen och eftersom det förr ansågs att man vart myndig vid 21 års ålder, har han nu eget ansvar över sitt liv. Faktiskt kan han nu bestämma själv hur han vill leva. Men å andra sidan så bor han fortfarande hemma, så det är våra regler som gäller. Passar det inte så är det bara och flytta…

Men samtidigt så är jag velig och förstående. Ger efter, eftersom jag tycker det är svårt att säga till en vuxen man med både ADHD och Autism. Att det finns vissa regler att hålla sig till både här i hemmet och i samhället. Att det med rättigheter även kommer skyldigheter. Velar för att det lätt blir bråk och hetsig ordväxling till ingen nytta.

Även om man vill, kan man inte alltid göra som man vill. Men å andra sidan, har man fått lära sig att ta egna beslut och ta eget ansvar, så finns det inget som hindrar en från att göra och vara den man vill, så länge det gynnar dig och inte påverkar andra negativt.

Valet är ditt – Ditt liv.

Det är något jag fått lära mig den hårda vägen. Att jag faktiskt har ansvaret för mitt liv. Att så fort jag fyllt 18 har jag ansvaret för hur mitt liv ska bli och hur jag vill leva.

Ansvaret är mitt… ditt och vårt.

Men varför ger vi då så ofta och gärna bort kontrollen för våra liv till andra? Medvetet eller omedvetet, rättar vi in oss i leden och följer samhällets oskrivna regler och åsikter.
Låter människor vi möter dagligen påverka oss med sina tyckanden.  
Och låter våra föräldrar tala om för oss hur de tycker att vi skall leva vårt liv.

Så varför ger vi bort kontrollen för våra liv till andra? Tystar oss själva och ger efter. Låter andra få bestämma över hur vi ska tänka och känna.
Kanske för att vi så gärna vill bli omhändertagna, älskade, omtyckta och framförallt, slippa ta ansvaret att stå upp för oss själva. Det är jobbigt att alltid ha ansvaret. Speciellt när vi gjort något fel, då kan det kännas skönt och lätt att skylla på någon annan, och låta offerkoftan ta smällen när vi inte vågar erkänna att vi gjort ett misstag. Eller när vi känner oss svaga och sårbara och inte tror på oss själv och vår egen förmåga då kan det vara skönt och få bli omhuldad. Egentligen är det ju inget fel i sig. Eftersom vi alla vill ha människor omkring oss som vi tycker om och som tycker om oss. Det är när vi låter de andras åsikter bestämma våra val som det kan bli fel.

Det är kan vara tufft att inse att vi faktiskt har fullt ansvar för våra liv. Vad vi gör, vad vi känner, agerar och reagerar och hur vi väljer att uppfatta livet omkring oss.

Det lättare att ta till offerkoftan och säga: – Jag har inte valt detta.

Men ärligt talat, våra liv är och förblir ett resultat av de val vi gjort och gör. Både medvetet och eller omedvetet. Oftast så väljer vi och agerar vi från våra gamla trosföreställningar vi fått till oss från barnsben. Som vi tror är sanna. Som vi nu lever efter. Något som inte alls gynnar oss nu när vi är vuxna. Utan hindrar oss från att ta det där steget och göra det vi vill för att leva det liv vi vill leva. Vi är kanske rädda, för att gå emot strömmen, och göra val som strider mot våra trosföreställningar. Rädslan för att sticka ut eller bryta mönstret i släkt arvet.

– Men så har vi alltid gjort i vår släkt…

Du är inte din släkt, du är du. En egen personlighet med egna val och drömmar.
Det går att lära gamla hundar att sitta…

Din personlighet är inte något beständigt, det är något som är i ständig förändring. Du lär dig av nya erfarenheter. Lägger till och tar bort vanor och rutiner och det du tror på baserat på nya erfarenheter.

Jag intalade mig eller rättare sagt jag upprepade åsikter jag trodde var sanna. Och levde efter det. En åsikt som tog mig år att bli fri från fick jag från min teckningslärare som sa till mig att du aldrig kommer att bli någon konstnär. Långt efter att jag slutat skolan, gav den åsikten mig ångest varje gång jag skulle till att skapa. Vilket resulterade i att jag inte trodde att jag kunde måla. Vart blockerad och slutade försöka. Gav upp tanken på att vara kreativ.
Jag trodde att det som stod i mitt betyg från skolan var sant, en tvåa i teckning gav mig inget hopp om att bli det enda jag ville bli… konstnär.

Det jag älskade att göra, dög inte!

Jag var inte bra nog, eftersom jag endast ritade mönster, abstract klotter som läraren nedsättande informerade mig om.
Jag har fått omvärdera de åsikter som slängdes till mig som jag tog till mig som sanna. Och det var många. Idag tror jag inte på dem mer.
Idag vet jag att jag är en fantastisk konstnär!
Jag är kreativ och full av fantastiska idéer och fylld med stor skaparglädje.

Som sagt sonen fyllde 21 år och det blev ett lugnt firande här hemma. Allt pga rådande omständigheter kunde vi inte ha något stort firande.
Sonen önskade sig plättar till födelsedagsemat. Och det fick han så klart. Stod och stekte plättar med ett leende på läpparna och han blev nöjd. Åt med god aptit. Sonen tackade för mumsiga plättar med sylt, grädde och sockerråtta som han är, hälldes det även på en hel del sirap.
Hans val så det var helt okej.

Kram och ta hand er / Hannele

Vart hundvakt till min dotters stora hund. Då hon behövde vara ett stöd på sjukhuset till en vän.
Så Akira och jag var ute på en tidig morgonpromenad på 20 minuter.
Vi var ute vid 8-tiden Akira och jag. Riktigt skönt faktiskt, trots att det var kallt.

Kände att jag saknat morgonpromenaderna. kungahuset

Dags och sparka sig själv där bak och göra det själv, trots att jag inte känner för det. För när jag väl kommer ut tycker jag det är härligt. Tyst och lugnt, mysigt i den tidiga morgontimmen. Så synd att jag inte kan motivera mig till att gå ut, utan hund.

Akira är en oerhörd väl uppfostrad hund. kungahuset

Min dotter har gjort ett fantastiskt jobb. Det är en gåva att få låna hennes hund ibland och få umgås. Hon börjar bli till åren och det märkt att hon inte är lika alert som förr. Men hon får sina språng och hoppar omkring av glädje, av att få komma ut i skogen. När vi möter andra hundar går hon lugnt bredvid mig. Inget dragande eller skällande. Bara en härlig långpromenad i skogen på eftermiddagen.

Ni som har hund…kungahuset

vet att de tycker det är intressant att lukta på det som andra hundar lämnat efter sig. Varför, kan man undra. För hundarna är det som att läsa ”nyheterna” de luktar sig till vem som har varit där. Tänk och ha ett så utvecklat luktsinne att man genom att lukta på någon annans kiss kan avgöra vilken ras, hur gammal individen är och vilket kön den har. Helt fantastiskt.
Det tog en stund för oss att ta oss till skogen eftersom Akira gärna ville stanna till vid varje litet doftspår som syns tydligt i den vita snön. Som små gula spår av information.
När vi väl kom till skogsbrynet tog vi små stigarna och fick pulsa i den djupa snön. Det gillade hon att få ströva fritt och läsa ”tidningen” och få känna sig fri och obunden.
En härlig dag.

Kram på er och ha en härlig dag. Ta hand om er och de dina / Hannele

Nu var det ett tag sen jag skrev. Förra veckan vart helt kaos. Känns som jag de senaste inläggen bara skrivit när det känns jobbigt. Så är det ibland att jag behöver skriva av mig. Få det ur systemet för att gå vidare.

Det började på onsdagen då någon hackade sig in på mitt Facebook konto.

Mitt konto försvann och jag vart ett nr. ingen profil, ingenting.
Det kändes mysko. Försökte på alla sätt få tillgång till mitt konto igen.

Men så två dagar senare dök mitt konto upp igen, profilen visades. Jag jobbade och min man ringde mig och sa att nu syns du igen.
Jippi tänkte jag.
Har sen dess försökt komma in på mitt konto. Men det är lönlöst. När jag ber om ett nytt lösenord så går svaret till en annan IP-adress i Turkiet. Så nu har jag gjort mig ett nytt konto. Fick mig en riktig funderare…

Är det så viktigt med …Facebook.

Jag insåg att världen har ju inte gått under. Och mitt liv fortsätter som vanligt. Jag har min man kvar, barnen o alla nära och kära. Jobbet är kvar. Mitt livsverk finns kvar i datorn. Vilket för mig personligen är det jag värdesätter högt, mitt skapande.

Livet går vidare.

Så ringde min dotter att nu är vi här. Hon hade just gått av bussen med sin son. Det hade åkt med tåget från Malmö.
Wow vilken dag.
Vi började med att ta en långpromenad på 2 timmar i vinterkylan -12 grader kallt. Så härligt även om jag inte är något fan av vintern och kylan. När vi stannade till i backen, som jag i våras brukade gå uppför på mina promenader, åkte vi ”rumpa” ner för den isiga backen. Vi skrattade och tjöt av glädje när vi for ner för backen på bara rumpan. Fnissade som när man var liten o bara njöt av nuet.
När vi kom hem lagade vi middag tillsammans, wok med ris. Så gott.
I timmar satt vi kvar vid köksbordet på ett rep längs avstånd och pratade om allt och inget. Så härliga timmar och få träffas igen. Det var ju så längesen sen sist. Svårt å tänka sig att det gått ett 1 år sen vi sågs sist. Allt på grund av Corona.

De två hade bokat rum på Långholmen. Ett fängelse som gjorts om till vandrarhem.

Hon visade bilder från deras cell, som det sov i. Vilken spännande upplevelse att sova i ett fängelse. Få känna på hur fångarna hade det. Även om de nu inte blev inlåsta som fångarna blev då på den tiden. Så kan man tänka sig hur det kändes när den tunga ståldörren låstes om en.

Det är sådana där upplevelser som jag vill uppleva och har på min bucketlist.

Som jag nu planerar in att göra de år jag har kvar på denna jord.
Jag berättade för min dotter om en utmaning jag sett på Facebook om att sova ute året om, en gång i månaden.
Hon hade också sett den och vi funderar på att anta den. Sova ute. Hon och jag.

Som sagt jag är inget fan av vintern, även om jag tycker det är fint med den gnistrande snön och tycker det är mysigt med ljudet när det knastrar för varje steg.
Jag är väldigt frusen och när jag blivit ner kyld tar det lång tid innan jag blir varm igen. Jag blir lätt trött på vintern. Det går åt så mycket energi till att hålla mig varm, så jag har ingen energi kvar till annat i livet. Sitter mest insvept i en filt med en varm kopp te och huttrar.

När det är varmt och gott har jag hur mycket energi som helst och kan vara igång nästan dygnet runt och jobba på mina projekt.

Jag älskar ju ödlor. Jag är som dem. Behöver solen för att bli varm. Har ingen egen värmekälla utan påverkas av hur temperaturen är omkring mig. Därför är mitt mål, att som pensionär flytta till varmare breddgrader. Och äntligen få njuta av värmen och solen. Trots att jag inte riktigt gillar direkt sol, och inte gillar att ligga och steka mig på en strand. Så älskar jag värmen.

Tror det härstammar från mitt förflutna. Som finska bastades det varje lördag.

Det var veckans höjdpunkt när bastun värmdes och vi alla bastade. Sen efteråt bjöds det på varmchoklad och mackor med prickekorv i hammocken. Min farmor brukade sjunga för mig på finska psalmen ”staden ovan molnen” jag satt lutad mot henne och nöjt av hennes värme och hennes mjuka röst.
Då var det vi. Bara hon och jag. Och allt annat var oviktigt. Dessa stunder är i dag kära minnen. Som jag kan se tillbaka på med ett leende.
Älskade farmor jag saknar dig så mycket, du var mitt allt…

Min kära dotter och jag bestämde att anta utmaningen om att sova ute. Och planera in det nästa gång hon hade vägrarna förbi Stockholm. Det kommer att bli en spännande upplevelse att skriva om.

Ha det gott och ta hand om er/ Hannele

En dag att minnas.

För det första så vaknade jag sent. Vilket jag ej gillar. Kom sent i säng och sov länge. Jag tycker om att vakna tidigt och skapa dagensbild, skriva Tack och Morgonsida.
Men vaknade först vid 10-tiden och klockan 11 hade jag och min dotter planerat in en date över zoom.

Det vart bara att slita sig upp ur sängen. Dagens bild fick vänta. Tog en dusch. Lite färg i ansiktet och satte på mig en klänning jag valt just för detta tillfälle. Ville ju vara fin på vår date.
Fixade till en drink och hällde upp ostbågar i en skål på en bricka på sängen där jag även placerade datorn och väntade på att få min länk till zoom.

Väntade och väntade…

Så ringde hon och sa att hon blir lite sen.
Så jag passade på att jobba på dagens bild medan jag väntade. När hon efter en timme ringde, hoppade jag till och när jag lutar fram i sängen för att ta mobilen och svara välter min drink över hela mig och sängen.

Suck…

Jag berättade vad som hände och bad om att få ringa upp snart.
Bäddade snabbt med nya lakan och la täckena i tvätten. Som tur var hade vi tvättid i dag senare på eftermiddagen, just idag…

Efter att jag bytt om till en ny klänning ringde jag upp henne och vi båda loggade in på zoom. Så började vår date. Så mysigt. Hon hade hittat en dating-sida med frågor som vi frågade varandra och svarade på. Vi pratade om livet och skålade, smaskade på vårt snacks vi valt. Och hade en och en halv timme myspys.

Sen blev det bråttom. Eftersom tidschemat sprack av att vår date blev 2 timmar försenad, krockade tvätten nu med matlagningen…

Så nu blev det lite kaotiskt!!!

kl. 15. Tog jag de två stora blå IKEA kassarna med tvätt i och staplade av tyngden ner till tvättstugan på gården. Det var längesen jag tvättade. Oftast är det gubben min som tvättar. Så blev helt ställt när det installerat nya tvättmaskiner. Hajade noll. När jag tillslut fått igång maskinerna, efter att först ha läst bruksanvisningen på väggen, sprang jag i mina allt förstora gummistövlar över gården och hem.
Smått kissnödig stod jag och stampade medan jag väntade på hissen…

Väntade och väntade…

Ingen hiss… Jaja det var bara till att börja knalla upp till 7 våningen. Uppe på 5.an stod hissen dörren inte riktigt stängd då det fastnat grus emellan. Jag sparkade bort stenarna med stöveln och for upp de två sista våningarna.

Medan tvätten var i gång. började jag med maten. Vår familjemiddag, 3-rätters meny som vi hade planerat in denna söndag.

Mitt i stressen…
Tre kastruller på spisen, tomatsoppan, citronsåsen, grönsakerna och fisken i ugnen…

Ringde min kära son och ville prata lite. Jag förstår honom det var länge sen. Så det var kul att han ringde. Men maten skulle få lida medan vi pratade med varandra. Så vi bestämde efter en stund att vi får ringas en annan dag.

Såsen brändes vid lite och fisken i ugnen hade blivit smått över kokt medan jag sprang fram och tillbaka i tvättstugan. Tomatsoppan var kall och det rostade brödet likaså när vi väl satte oss för att äta. Trots allt så var maten ätbar.
Medan vi njöt av vår 3-rätters middag, som blivit en 2-rätters. Eftersom ingen av oss hade lust att fixa en efterrätt i kaoset medan vi tjafsade om vilken film vi skulle se. Trots att vi redan i början av veckan hade bestämt filmen vi skulle se.

Det blev handbollsmatchen på tv som just börjat mellan Sverige och Danmark.

Den enda av oss som njöt av matchen var gubben min som tjoade och skrek när det blev mål. Grabbarna glömde maten, när det istället fanns något intressantare i mobilen att se på Youtube.

Vilken dag, tänkte jag och hällde i mig min soppa direkt från skålen när jag såg på klockan att det var dags att rusa ner i tvättstugan.
Just då ringde min mor och sa att hon behövde hjälp med teven. Hon hade fått en ny box. Och ville ha hjälp att installera den.

– Ja, vi kommer skall bara…

Gubben och jag sprang först till tvättstugan och sen till min mor fem minuter bort. Hur vi än byte på sladdar och läste bruksanvisningen för göra rätt, så lyckades vi inte få igång boxen. Den nya fjärrkontrollen hon fått ville inte kommunicera med boxen. Så hon sa att hon skulle ringa idag måndag och kolla med Telia. Och frågade om vi ville ha något att dricka?

Tvätten…?

Vi hade glömde den helt. Så vi tackade nej och for upp för backen hem till tvätten. Ja, Tvätten blev klar iallafall, men vi han inte torka allt då vår tvättid tog slut. Fick hänga tvätt över allt i lägenheten över alla dörrar och stolar.

Nu undrar ni säkert, varför vi valde att båda gå till min mor. Varför inte en av oss stannade och tog hand om tvätten. Jag det undrar jag också? Mitt i kaoset tänkte vi inte klart utan bara for som tättingar fram och tillbaka. Vi hade säkert besparat oss lite kaos om vi delat på oss.

Så den här familjedagen blev inte riktigt som vi tänkt. Ingen 3-rätters, ingen efterrätt. Ingen film då vi inte kunde enas om vilken vi ville se…

Jag var helt slut i både huvudet och kroppen när jag la mig. Trots det hade jag ett leende på läpparna när jag skrev i dagboken:

Jag valde att fokusera på det trevliga i kaoset och ta till mig de små ljuspunkterna från denna härliga kaotiska dag, med mysiga små händelser som jag kunde glädjas över och vara tacksam för.

Ha det gott och ta hand om dig och dina nära och kära / Hannele