Vårt undermedvetna försvårar…

Vårt undermedvetna försvårar…

Hej alla ni glada och ni andra med.

Kanske det där med städning som har varit så jobbigt och frustrerande i hela mitt liv, är på väg att lösas. Äntligen!
Efter renoveringen av vår lägenhet kommer jag fortfarande på mig själv att gå och små plocka och städa varje dag med glädje och stolthet.
Oftast när det år något vi undviker att göra, är det för att vi tror oss vara dåliga på det och inte är villiga till att lägga ner tid och möda på att lära oss.

För att vi tror att vi inte ska lyckas eller lyckas.
Vi tror mer på vad andra säger, VAD vi kan eller inte kan.
Eller så har vi lagt till oss med en attityd som… – Sån är jag!
Och den värsta ursäkten av alla är…  – Jag eller i vår släkt har vi alltid gjort så.
Kanske tycker vi att vi är för gamla, för fula eller inte intelligenta nog.

Det finns en till… – Det sitter i generna!

Vilket är sant till en viss del. Men jag skulle hellre ändra det till skuld, vi ärver en släkt skuld som överförs från generation till generation. Som lärt oss hur vi ska leva. Men det går att förändra om man vill och är beredd att ta itu med det. 

Minns du i skolan tex i matten. Kanske tyckte du om att jobba med det du redan kunde för det var roligare. Du kunde känna stolthet, att jag kan! Och troligtvis så undvek det du var dålig på eller tyckte var jobbigt.
Så är det. Vi är lata till naturen och vill ha det bekvämt och få saker och ting serverat till oss utan ansträngning. Som jag sagt förut så är ingenting gratis här i livet. Allt man vill ha eller uppnå i livet kostar något! Action, planering, pengar, tid, svett, närvaro. Behöver jag fortsätta?

Men i alla fall, detta var vad jag lärde mig om städning från barnsben.

Du kan inte städa!
Det blir ännu smutsigare efter att du städat!
Städa var ett straff när jag gjort något dumt.
Något jag tyckte var orättvist, som bara jag skulle göra.
Och att jag blev oskyldigt beskylld för att ha stökat till. Att jag ljög. Skyllde ifrån mig.

Ärligt talat inte konstigt att jag ogilla att städa. När så många negativa känslor var kopplade till det.
Jag har nu utvecklat ett sätt att övervinna detta och att jobba med mina övertygelser och de negativa känslorna som är kopplade till händelserna som här i mitt fall handlade om – städning.

Jag tar upp det i min bok jag skriver just nu.

Mitt 7-stegs program, som går att användas till de flesta av de övertygelser som man vill ändra på.
Jag har lyckats ändra min övertygelse om städning och pengar. ( det är en annan historia, jag hade flera fula övertygelser om pengar som jag kan berätta om en annan gång).
Men åter till städningen. Jag börjar gilla att städa nu och gör det med en glädje och stolthet.

Det finns två sätt.

Två steg till att förändra sina övertygelser som sitter rotade i en, kanske redan från barnsben.
Det ena är genom ett trauma, eller stor förändring av något slag. Eller genom upprepning. Att göra det om och om igen tills man gillar, eller kan göra det.

Det andra sättet är svårare och mer frustrerande. Det känns som att jobba i motvind med sig själv. Eftersom vi går emot vår övertygelse. Så inte allt för sällan saboterar vi resultatet för oss själva. Medvetet eller omedvetet. Vi intalar oss själva att det är inget för oss och så vi ger upp. För att vi inte längre orkar kämpa på.

Cirkeln är sluten.

Eftersom vi känner oss misslyckade. Känner ett alltmer större motstånd till att göra det för varje gång. Även om vi tog tag i det och känner en viss stolthet. Så finns motståndet kvar. Och därför kanske undviker vi det så länge det går eller skjuter upp det… jag gör det i morgon…

Vår hjärna vill skydda oss från att göra det vi ogillar, eller det som är kopplat till en negativ känsla.

Alla dessa negativa känslor som jag hade om städning, som jag nu jobbar på att förändra. Ger mig möjligt att ta mig igenom motståndet och ner i djupet och svara på några svåra men viktiga frågor.

Jag jobbar med ett  7-stegs program jag utvecklat och som jag nu förbättrar in i minsta detalj. Jag vill verkligen se att det kan hjälpa mig i alla de negativa övertygelser jag vill jobba bort, som stoppar mig och ger mig de långsiktiga resultat jag vill nå. För om det kan förändrar mina övertygelser och de känslor som är djupt rotade i mig så kan det också hjälp andra att nå långsiktiga och positiva resultat.

Jag har kommit en bit på väg…

Men har långt kvar. Jag kan idag känna en viss glädje i att städa och vara stolt över att jag har ett rent och fint hem. inte bara tak över huvudet en kall vinter natt. Jag kanske inte är så bra på att städa ännu, men jag lär mig. Och blir bättre och bättre för varje gång.

Att lära sig något nytt är alltid svårt i början och det krävs övning. Och det är svårt att byta ut de negativa övertygelserna vi har lärt oss och tagit till oss som sanna. Oftast ligger det djupt rotade i vårt undermedvetna och behöver dras fram i ljuset för att vi ska kunna jobba med dem.

Det var det jag ville säga idag. Ha det gott och ta hand om er. Hannele

Före och efter bilder… lilla toan

Före och efter bilder… lilla toan

Nu var det gjort.

Vi har rensat ur lilla toan.
Det vi behöver göra nu är att köpa en toalettsits så den går att använda. Den som fanns där när vi flyttade in gick sönder och vi brydde oss inte om att köpa en ny.
Så därför blev det så att lilla toan blev en förvaringsplats för allehanda skräp. Vi slängde det mesta där inne. Mest tomkartonger som jag sparat på. Där fanns även flera påsar med kläder som vi tänkte gå i väg med till klädinsamlingen.

Visste du att våra insamlade kläder stjäls på nätterna!

Jag blev riktigt ledsen här om kvällen när jag fick veta det i uppdrag granskning.
Tänk att det finns dom som åker omkring på nätterna och tömmer våra insamlingslådor på kläder för att sen sälja dem i secondhand butiker utomlands?
Vad är det för människor som tycker sig ha rätt att ta det som är vårt och som är för behövande.
Ärligt talat så tvekade både jag och min man en bra stund på om vi skulle ta våra pappåsar kläder till insamlingslådan.

Kan du tänka dig butiks ägaren var helt ovetandes, pyttsan!

Kom igen! Självklart visste han, men vill inte avslöja sig i tv.
Med det nekande svaret la han på luren och svarade inte mer när det ringde upp igen.
Om han nu inte visste, varför bommade han då igen butiken och släckte ner hemsidan, när det svenska tv teamet åkt? Bara för att sen några veckor senare när det var lugnt öppna igen. Och folk köade för att få komma in och fynda.

Visst är det tråkigt, när stora ligor skor sig på dem som är i stort behov av kläder och annat. De har ingen tanke på att de stjäl både från dom som vill hjälpa och från dem som hjälpen är till för.
Vissa har inga skrupler alls utan tänker bara på sin egen vinning. Utan tanke på att andra kanske har det knapert och behöver stöttning i livet.
Vi tog i alla fall  våra kläder till insamlingslådan och förhoppningsvis så hamnar de hos bättre behövande.

Jag jobbade på Emmaus.

När jag jobbade på Emmaus så var vi flera som stod vi sorterings borden. Öppnade säckar och hällde ut på borden framför oss för att sortera dem i stora vagnar. Det som var trasigt åkte i sopporna och det som var fint nog att säljas i butiken lades åt sidan. Det var perfekt när barnen var små. Eftersom jag som anställd hade möjlighet att köpa de kläder som barnen behövde för en billig peng.
Resterande kläder packades för frakt i containrar till andra kontinenter. Jag jobbade även i butiken en gång i veckan. Där de finare kläderna och prylarna såldes för att hålla verksamheten igång. Även överskott gick till välgörenhet.
När man jobbat på Emmaus i två år så fick man erbjudande om att få resan betalt och åka ner till mottagarlandet och se var kläderna hamnade. Jag såg framemot att få åka när tvåårsdagen närmade sig för mig.

Men så blev jag med barn med min yngsta dotter så det blev ingen resa för min del.

Och strax där efter så flyttade jag med familjen ner till Katrineholm. Där började jag på Alu efter barnledigheten och efter det in på kunskapslyftet.
Det var där min resa till den jag är idag började…

Men det är en helt annan historia.

Tillslut vill jag bara säga att toan blev fin och mitt samvete rent. Att rensa ut både skräp och prylar är befriande.
Trädet som syns på väggen pysslade jag och sonen ihop av kartong en helg när han var och hälsade på. Vi vart riktigt nöjda. Tråkigt nog så har några grenar gått sönder av skräpet som stuvades in. Vi får se till och laga det nästa gång han kommer…
Men först nästa projekt. Min garderob som skall vår rensas.

Ha det gott och ta hand om er / Hannele

Städa var så tråkigt…

Städa var så tråkigt…

Innan renoveringen så fick jag verkligen tvinga mig till att städa och plocka undan efter oss i lägenheten. Reklam och post hamnade på hög och små saker hamnade lite överallt.
jag orkade inte eller rättare sagt så fanns det roligare saker jag ville göra.
Men inte gjorde.
Utan blev sittande framför datorn med mina bilder och mitt skrivande. Eller så kunde jag surfa runt på nätet i timmar på mobilen. Vissa dagar kunde jag sitta hela dagen i soffan och sticka. Se avsnitt efter avsnitt på de serier jag spelat in.
Så städa var något jag undvek i det längst tills dammråttorna rockade i hörnen.

Jag har alltid tyckt att städa har varit tråkgöra.

Även om jag tyckte att det var skönt när det väl var gjort och jag kunde vara stolt över ett slitet men rent hem.
Idag kommer jag på mig själv att gå och små plocka när jag rör mig runt i lägenheten. Tror det har med renovering att göra. Att nu känns det mera motiverande att städa när det har blivit så fint.

Kan ibland undra över varför vi väntade så länge på att få det gjort. Eftersom det på något sätt har fått mig att ändra min känsla för hemmet. För var det bara där jag levde. Sov och skapade. Men oftast var jag bara tacksam över att jag hade tak över huvudet en regnig dag.

Jag tror att det hör ihop med när jag var liten. Att jag inte kände att jag hörde hemma någonstans. När jag inte fick vara en del av familjen.
Jag flyttade tidigt hemifrån för att jag ville ha något eget. Men felet jag gjorde var att jag flydde barndomshemmet och flyttade direkt till någon annans hem.

Jag är idag 60 år och har aldrig bott själv.

Aldrig haft något eget hem som jag kunnat göra till mitt. Undermedvetet har jag nog känt det som att jag är en inneboende och därför inte satt min prägel där jag bott.

Det är dags att ändra på det nu. Jag längtar efter ett hem, inte bara någonstans att bo. Vill skapa något personligt, ett kärleksfullt hem tillsammans med min man, som belyser våra olika personligheter.
Inreda vårt hem till något där vi alla kan trivas. Jag vill känna att här bor jag och här finns allt det jag älskar omkring mig. Inte bara saker utan också mina nära och kära.

Förr ville jag bara flytta, fly från vår slitna lägenhet.

Tapeterna var så skitiga och utslitna sen vår katt Kasper rev sönder tapeterna och i pojkarnas rum var tapeterna så gamla och torra så de lossnade från väggarna. Inte fräscht alls.

Alla har vi något som tynger i oss. Kanske en skräplåda eller ett skåp där allt det där som vi inte vet vad vi ska ha det till hamnar. Och det gnager i bakhuvudet. Vi får tåligt samvete för att vi inte tar itu med det.
Jag trodde inte att det påverkade mig så mycket som det gjorde. Men det fanns där och det fick mig att må dåligt. Det där ville jag nu ta tag i och bestämde mig för att börja i köket. Rensa och slänga allt vi inte använde. Sådant som bara stod och tog plats och dammade igen.

Så jag bestämde att i morgon ska jag ta tag i köket. Vad som än händer, även om jag inte känner för det.

Nästa morgon när jag vaknade suckade jag tungt och våndades. Hela höftpartiet hade låst sig och jag kom knappt ur sängen. Det värkte fast jag satt still. Jag vet att jag har en höft som låser sig ett par gånger om året. Ärligt talat så är det inte så konstigt om höften blivit lite sliten av sju graviditeter.

Men i alla fall.

Jag vägrade att låta höften stoppa mig nu när jag bestämt mig. så jag tog en värktablett, tog två och stel som en pinne tog jag tag i och rensade ut i lådor och skåp tvättade av både inuti och utanpå, överallt där jag kom åt.
Det blev så att jag kasserade massor… efter 6 timmars slit stod nu flera pappåsar med gammalt kantnött porslin och repiga glas på golvet i vårt tomma kök. Utnötta bestick hamnade även dom i påsarna tillsammans med gamla plastbunkar och glasburkar.
Stolt såg jag på de välfyllda påsarna och ringde gubben och berättade att nu har jag rensat och vill kasta allt onödigt. Han känner mig och när jag väl tar tag i rensandet då ryker mycket och det vet han.
Vänta med det snälla tills jag kommer hem, sa han smått oroligt. Han ville gärna gå igenom det jag ratat och sen hjälpa till att bära ner till soprummet.

Påsarna blev stående i köket i två dagar innan de slängdes.

Nu är det några dagar sen. Höften är bra igen. Det brukar oftast bara hålla i sig i tre dagar. så det står jag ut med och med värktabletter tar jag mig igenom dagarna.
Under renoveringen så ställde vi matbordet i hallen för att ha någonstans att äta. Och än i dag står det kvar där. Vi trivs och sitta där.

Min mormor hade ett väldigt litet kök i sin femma hon bodde i och ett tillhörande mat rum. Jag förstod aldrig meningen med att ha det uppdelat.
Nu förstår jag. Det känns skönt och mer harmoniskt när man kan sitta och njuta av maten utan att se röran i köket efter att ha lagat en god middag.
Så vi kommer att bli kvar i hallen tills vidare. Frågan är vad vi nu skall göra med vårt stora kök. Det känns väldigt tomt där nu. Men det får bli något att fundera över senare.

För det är dags för ännu ett hemskt projekt.

Vår lilla toa. Det som nu används som förvaringsplats. Det går inte ens att gå in där. Så att rensa där bestämde gubben och jag att vi skulle ta itu med på söndag när vi båda är lediga. Så jag återkommer med före och efter bilder på söndag kvällen.
Till dess ta hand om er / Hannele

Nu börjar det bli klart här hemma…

Nu börjar det bli klart här hemma…

Sista rummet idag som ska få nya tapeter är hallen.

Ska bli skönt att slippa röran och få ordning igen. Vi hittade en ny soffa igår. Hittade den på FB:s marknadsplats. Har letat i en veckans tid nu och hittat flera men haft problem att hitta någon som kunde köra den hem till oss.

Har ju körkort men inte kört på 22 år.

Sista gången jag satt bakom ratten var när vi flyttade till Stockholm och jag körde flyttbilen från Katrineholm. Anser därför mig som en trafikfara tills jag fått övningsköra lite igen på små vägar för att få in lite körvana igen. Därför är alternativet att hyra en storbil och köra själv inget för mig för tillfället.
Så har letat efter någon som hade en soffa som vi ville ha och även kunde erbjuda transport.
Och i går fick jag napp.
För 1200kr fick vi ny soffa och hemkörning. Vi är så nöjda. Även om gubben först tyckte att den var lite stören än han trott. Men sen senare på kvällen utbrast.

– Det här är den enda soffan i sitt slag och jag log instämmande.

Det var så att just den här soffan hade engång varit en hörnsoffa. Men han som sålde den hade tagit bort hörnan och byggt om soffan till en enkel 4-mannasoffa vilket passade oss perfekt. Så härligt att vi båda är nöjda. Min man och jag tyckte för ovanlighetens skull samma och ville inte igen ha en hörnsoffa som vi redan burit ner i ett överfyllt soprum. Där fanns redan två soffor som några slängt. Undras o det är soff-bytar vår i luften.

Begagnade marknaden är stor och full av nytt och gammalt

Ofta när vi söker efter möbler och annat på begagnade marknaden så är det alltid transporten som stoppar oss för det vi hittat och sökt efter. Vilket är synd för vi har ofta missat det vi önskat oss. Att jag inte kan eller ärligt talat inte vågar köra är inget vi saknar förutom just då det behövs för att transportera större inköp.

Mitt kört kort som endast används som id-kort, vart en lång och dyr historia…

För att göra den kort så, klarade jag teoriprovet galant första gången. Men fick köra upp 7 gånger innan jag till slut hade körkortet i min hand. Att ge upp, fanns inte på kartan utan jag kämpade på och lyckades. Men eftersom jag aldrig har prioriterat att äga en bil, har det där med att köra inte blivit av på alla dessa år.

Men jag har ett mål.

Att en dag äga en liten rosa bil som är bara min. Det är något spännande att se framemot. Och förhoppningsfullt så blir det då lättare nästa gång vi får för oss att flytta.

Å så är det detta med motivationen som är dagens bild.

Jag refererar till mig själv. Har nu en lång bucketlist på saker jag vill införskaffa till lägenheten nu när den blivit så fin. En lång lista som blir längre och längre för varje dag.

Gubben min säger… stop!

Och jag förstår honom. Han är bra på att få ner mig på jorden igen efter att jag besökt min fantasivärld för hur jag skulle vilja ha vårt hem. Vi är ju två och båda skall ju trivas och må gott.
Men i alla fall att införskaffa betyder för mig…
Inte att nödvändigtvis köpa nytt, utan att jag kan skapa mycket själv. Att köpa begagnat och restaurera är något jag gillar att göra.
Göra något nytt av det gamla på ett kreativt sätt.

Så dags för lite planering och ta tag i alla projekt som kommit i skymundan under renoveringen, trots att jag kanske inte känner för det…
Ha det gott och ta hand om er / Hannele

Till startsidan