Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Förlåt Farmor…

Hej alla glada och ni andra med.

Idag tänkte jag säga förlåt till min farmor som var mitt allt varje sommar som liten.

Jag skrev alltid ett brev till henne när skolorna slutade och berättade att nu kommer jag och fick hjälpt med att skriva på finska.
Varje gång när jag kom till henne så hade hon lagar min älsklingsrätt, kålpudding och köpt lördagskorv till frukost pålägg.

Hon tog hand om mig älskade mig och var där för mig.

Jag levde i minnet av den kärleken jag fick på somrarna hos henne, för att stå ut hela den långa vintern tills det blev sommarlov igen.

Jag reste själv med kryssningsbåten…

Från det att jag blev 11 år åkte jag själv med fartygen till åbo där jag sen tog bussen till Lahti. En resa på drygt fyra timmar innan jag i Lahti kunde byta till bussen till Soramäki.
Jag minns än idag hur lyckligt förväntansfull jag var när bussen närmade sig där min farmor bodde och blev smått besviken varje gång snabbussen rusade förbi. Jag visste ju det att bussen inte stannade där utan att jag vart tvungen att hålla mig tillås tills vi ankom till Lahtis busstation jag kunde byta till buss nr 9 till Soramäki.
Det hände ibland att det var en snäll busschaufför som släppte av mig vid Soramäkis busshållplats.
Då rusade jag på snabba fötter glad och förväntansfull på grusvägen förbi lanthandeln och in på gården till farmors hus. Rusade in i hennes väntande famn. Njöt av hennes varma omfamning och mitt hjärta fylldes av kärlek och trygghet.

Som jag skrev så började jag åka ensam som 11 åring med båten över havet till Finland.

Jag packade min resväska med skräckblandad glädje och förväntan. Nervös steg jag på båten den där första gången och kände mig väldigt liten och utsatt. Ensam åt jag av min medtagna matsäck och sov i trappen med bara en liten ylle filt som skydd på nedre däck där det var någorlunda lugnt.

Jag har funderat på att det att jag så tidigt fick tillåtelse att åka själv. Ja skulle aldrig idag ha skickat mina barn över havet på en kryssningsbåt ensam som 11 åringar även om det hade velat det. Nu hade jag tur som aldrig blev utsatt för något brott. Så tacksam för det. Tack

Jag älskade mina somrar som barn.

Någon frågade mig för ett tag sen om vi använde björkris i bastun.
Ja! det gjorde vi.
Minns med glädje våra promenader i skogen då vi plockade björkris. Något vi barn tidigt fick lära oss var hur man binder en björkruska till bastun. Lördagens bastubad som var veckans höjdpunkt.
Då i början av 1970-talet så hade farmor ej vatten i kran. Utan jag hjälpte gärna till att pumpa upp vatten från brunnen som farmor sen bar hinkvis in i bastun. Efter timmar med kånkande av vatten och när hon fyllt på med ved så var det äntligen dags att basta. Barfota sprang vi över det fuktiga gräset i kvällningen till det lilla uthuset som låg vägg i vägg med vedboden och utedasset.
Efteråt satt vi varma och rena i hammocken tätt intill varandra och åt mackor med lördagskorv och drack varm choklad. Medan vi gungade sakta, sjöng hon för mig med sin milda och röst ”psalmen staden ovan molnen”

Önskar att jag vårdat de minerna mer idag.

Jag skrev att jag ville säga förlåt. Be om ursäkt för att jag övergav min farmor.
Det slog mig häromdagen när jag kom att tänka på henne att jag hade suddade ut alla mina minnen av Finland och alla de lyckliga somrarna med farmor och mina kusiner. Övergav henne när jag blev vuxen nog att gifta mig. När jag gifte mig som 18 åring, så slutade jag åka till henne. Glömde bort att hon fanns.
Hur kunde jag vara så självisk och otacksam att jag bara övergav henne när jag inte längre behövde hennes kärlek och trygghet.

Hon måste ha undrat vart jag tagit vägen och varför jag inte kom och hälsade.

Jag skrev inte ens några brev. Trots att vi flitigt brevväxlat under vinter månaderna i vänta på sommarlov och tills vi kunde ses igen. Min Farmor måste ha blivit ledsen och känt sig sviken. Så grymt gjort av mig att bara tänka på mig själv.

Tårarna rinner ner för mina kinder nu när jag skriver detta.

Så ledsen nu när jag minns alla dessa underbara somrar när jag tog hennes kärlek förgiven och hur grymt jag övergav henne. Och hur dum jag var som inte bevarade minerna i mitt hjärta, utan undvek att tänka på allt som hade med Finland att göra när jag blev vuxen. Jag önskar att jag hade tagit mig tid att åka och hälsa på henne en sista gång och säga förlåt och berätta för henne hur mycket hon betydde för mig, innan det var för sent.

Hon var här i Sverige på besök en gång när jag var runt 25 år.

Då kände hon inte i igen mig. Visste inte vem jag var och det gjorde mig förtvivlad. Hennes långt gånga sjukdom i Alzimers hade suddat ut minnen av mig i hennes värld. Vilket jag kan förstå eftersom det då var så många år sen vi sågs sist. Hon fick aldrig träffa sina barnbarnsbarn när hon var frisk och kunde njuta av dem. Fick aldrig tillfälle till att älska dem. Vilket var helt och hållet mitt fel. Eftersom jag aldrig tog mig tid att åka till Finland med barnen.

Förlåt…

Jag hoppas att hon förlåtit mig och att ni mina barn för att jag aldrig gav er tillfälle att få lära känna er gammelfarmor. Och få del av all kärlek och glädje hon delade till alla sina nära och kära i sitt liv. Farmor var en klippa och den mest underbara person i mitt liv när jag var barn och en stor del av min ungdom.
Några år efter hennes sista besök här i Sverige, dog hon ensam på ett rum på ett ålderdoms hem där hon levde de sista åren i sitt liv. Där hon hamnade efter att hennes hus, där hon bott hela sitt liv såldes och alla hennes saker slängdes. Även alla min pappas och farfars tavlor som det målat under sina liv hamnade på soptippen.

Jag vet inte ens om hennes hus finns kvar idag.

Jag hoppas det för när jag fyllde 60 år fick jag den bästa present jag kunnat få av mina barn…
Att vi skulle ta en tripp igenom mitt barndomsland och hälsa på den släkt som finns kvar.
Att jag missade att få tavlorna och minnen från farmor är mitt eget fel och för att jag inte höll kontakt med släkten på min pappas sida när jag blev vuxen, vilket jag ångrar idag. Och det att jag har glömt mitt modersmål för att jag medvetet undvikit att prata finska.
Till sist vill jag säga förlåt av hela mitt hjärta, Tack för all kärlek och förlåt farmor.
Och ni som läser detta… Se till att uppskatta och njut av minnen från lyckliga dagar och bevara dem med kärlek i hjärtat.
/ Hannele

4 comments / Add your comment below

Lämna ett svar

Till startsidan