Min dotters bröllop

Har väntat så länge, nu är det bara några veckor bort. Det blir utomhus så hoppas på bra väder.

Har ju vetat om det ett bra tag, typ över ett år. Men först nu när det bara är några veckor kvar, har jag börjat stress jobba på deras bröllopspresent.
Tyvärr kan jag inte säga vad det är nu. Men fint blir det. Framförallt så hoppas jag på att de blir glada för det jobba jag lagt ner.

Men så klart blir de det. Det vet jag ju. Min dotter vet vad jag kan skapa och vad fint det blir.

Ändå så tvivlar jag på min förmåga

eller rättare sagt mig själv. Varför kan man undra.
Varje gång jag skall göra något blir jag osäker, trots att jag gjort det flera gånger. Så känns det som det är första gången. Det är som om varje gång är den första. Är det så att mitt minne sviktar. Att jag inte minns hur jag gjorde, eller hur det skall göras.

Blev orolig för mitt minne, så gick på en minnes utredning. Klarade det galant så inga tecken på Alzheimers än. Skönt.
Flera kvinnor i mitt släktled har ju fått det. Min farmor, min mormor, min moster och faster. Och nu min mamma.
Läkaren sa att det går att ta ett DNA-test och se om jag ärvt den genen. Men känner att om det visar sig att jag skulle ha den. Så är det lätt att oroa sig för om man skall få det eller inte och när. Så det skippade jag. Få se tiden vad som händer längre fram.
Men just nu så skall jag bara njuta och ha kul med att skapa deras bröllopspresent så den blir klar.
Kommer att visa er en bild på den sen när de fått den.

Till dess ha det gott och glad midsommar / kram Hannele