Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Pengar ett nödvändigt ont…

Pengar ett nödvändigt ont…

Hej
Först och främst vill jag förtydliga det jag skrev om i förra inlägget. I syfte att visa på att det är våra övertygelser och det vi tror på som stoppar oss. Och att visa händelser och personer i vårt liv har påverkat oss. Oftast sitter det djupt rotade i oss redan från barnsben.
Det är därför vi kämpar med att förändra dem. Att medvetet försöka ändra på en trosuppfattning är kämpigt eftersom den oftast finns i vårat undermedvetna.
Det är därför vi går på autopilot och styrs av våra triggers.
Det som finns lagrat i oss från en ung ålder påverkar hur vi ser på oss själva och hur vi reagerar och agerar och varför vi undviker vissa saker. Vi behöver söka svaren till vad som får oss att tro på det vi tror är sant och hur det triggar oss.

Nu menar jag inte att man ska gräva i smärtsamma minnen.

Nej det är absolut inte tanken. Menar att försöka hitta vilka händelser och ord som du hörde och tog till dig som sanna och som formade dig till att reagera som du gör.

Med detta i åtanke ska jag ta mig själv som exempel.
Vad som var min övertygelse om pengar.
Pengar har varit ett gissel i hela mitt liv. jag trodde mig inte vara värd att ha pengar, tjäna pengar och att det var något som försvinner.
Varje gång jag fick lön eller fick pengar i min hand så triggades behovet att jag måste handla upp dem, köpa något, för annars försvinner de.

Så var ifrån kom den triggern.

Jag vart tvungen till att gå tillbaka till den allra första gången jag kom i kontakt med pengar och insåg att det fanns en viktig händelse när jag var 6år som format min övertygelse om pengar.
Så detta var vad som hände.

Någon gav mig pengar, hela 300kr. Och jag vart så glad. Det var mycket pengar då i slutet av 1960-talet. Jag pussade på dem och älskade dem, ville spara dem. Så jag gömde dem under kudden. När jag la mig så kände jag glädjen över att ha dem där under kudden och att det var mina, mina allra första pengar.
Dagen efter så sa den som jag fått pengarna ifrån att jag måste ge tillbaka dom och de slets ur min hand. Och fick höra att de inte var mina. Att jag inte var värd så mycket pengar.

Så vad lärde jag mig av detta som 6 åring.

Påståendet: Det är inte dina pengar och du är inte värd att äga så mycket pengar.
Min Övertygelse blev: Jag är inte värd att äga mycket pengar.

Så jag har genom hela livet jobbat och slitit för små pengar, en liten lön. Inte strävat efter att utbilda mig för att få en högre lön, eller tagit mig tid att lära mig, hur man kan få en inkomst som ger mer än att överleva.
Handlingen som gjordes mot mig: Pengarna togs ifrån mig.
Min övertygelse: Att det är okej att ta andras pengar.

Lärdomen: Blev att Jag lärde mig att det är okej att handla på avbetalning och sen skita i att betala vilket resulterade i att jag hamnade i skuld och kronofogden knackade på dörren. Rena Lyxfällan alltså.
Och triggern: Så fort jag fick pengar kände jag samma glädje som när jag var liten när jag fick lön och samtidigt rädslan över att de skulle tas ifrån mig. Så jag kände en stark lust till att göra mig av med dem så fort jag kunde innan de försvann.

Så vad det lede detta till för trosuppfattning i mig…

Jo att så fort jag hade pengar i min hand så triggades behovet att shoppa. Pengarna rann som vatten genom mina fingrar.
Så jag har hela livet handlat i enlighet med min övertygelse och sett till att det jag lärde mig blev sant.
Att pengar försvinner.

Så vad behövde jag göra.

Ärligt talat så var jag var helt enkelt tvungen att lära den lilla tjejen att hon var värd att ha pengar och att det inte försvinner av sig själv. Framför allt få henne att se sambandet, att idag är hon i dag som vuxen gör av med dem.

Med det 7-stegsprogram jag utvecklat har jag nu jobbat igenom, för att ändra den övertygelsen.
Övertygelse om att jag inte var värd att ha pengar, och mycket pengar.
Det är inte längre sant. Och att jag kan ha dem kvar. För de tas inte bara ifrån mig.
Jag hittade sambandet med att det är jag själv som uppfyller profetian om att de bara försvinner.

Idag MÅSTE jag inte köpa något så fort lönen kommer.

Alla har vi en massa övertygelser som vi tror är sanna som styr våra beslut och hur vi reagerar och agerar, som vi fick lära oss från barnsben.
Som sagt innan. Jag fick tidigt lära mig att jag inte var värd att ha pengar och inte mycket av dem och inpräntades även med dessa åsikter om pengar:

”Man måste jobba hårt för att få till brödfödan ”
”Att inte sukta efter mer än du behöver”
”Vi i vår släkt har alltid varit fattiga”
”Rika är snåla, själviska och tänker bara på egen vinning”
” Om jag strävar efter mer än jag behöver, blir någon annan utan”
”Pengar är ett nödvändigt ont”
”Tänk vad livet skulle vara skönt om pengar inte fanns”
”Jag hatar pengar”

Framförallt så var den sista meningen, så viktig i mitt fall!

Eftersom jag inte gillar pengar så kommer jag inte heller att sträva efter att få mer än att jag klarar mig nästa lönecheck.
Dessutom, så finns fortfarande den där triggern inom mig, som oväntat kan blossa upp igen, om jag inte tänker mig för. Viket i sin tur gör att livet alltid kommer att var en kamp om pengar som jag egentligen inte vill ha. Men å andra sidan behöver och längtar efter att få i slutet av månaden. Man vrider och vänder på dem de sista dagarna i månaden, lever snålt och när sen lönen kommer så vill man unna sig. Vilket resulterar i en evig negativ cirkel som jag nu aktivt behöver förändra och vara medveten om.
Och det går att förändra.
Blir det lätt – Nej!
Kommer det att gå fort – Nej!
Men så värt det. Om det nu är det man vill.

Tills sist vill jag säga att…

Jag är skuldfri idag och det känns så skönt att jag tog tag i det. Har i dag min egen tro på vad jag tycker om pengar. Har lärt mig att ta bättre hand om min ekonomi och insett att det är mitt ansvar att se över hur jag spenderar de pengar som jag tjänar.

Ha det gott och ta hand om er/ Hannele

Serverat på Nobelfesten

Vårt undermedvetna försvårar…

Vårt undermedvetna försvårar…

Hej alla ni glada och ni andra med.

Kanske det där med städning som har varit så jobbigt och frustrerande i hela mitt liv, är på väg att lösas. Äntligen!
Efter renoveringen av vår lägenhet kommer jag fortfarande på mig själv att gå och små plocka och städa varje dag med glädje och stolthet.
Oftast när det år något vi undviker att göra, är det för att vi tror oss vara dåliga på det och inte är villiga till att lägga ner tid och möda på att lära oss.

För att vi tror att vi inte ska lyckas eller lyckas.
Vi tror mer på vad andra säger, VAD vi kan eller inte kan.
Eller så har vi lagt till oss med en attityd som… – Sån är jag!
Och den värsta ursäkten av alla är…  – Jag eller i vår släkt har vi alltid gjort så.
Kanske tycker vi att vi är för gamla, för fula eller inte intelligenta nog.

Det finns en till… – Det sitter i generna!

Vilket är sant till en viss del. Men jag skulle hellre ändra det till skuld, vi ärver en släkt skuld som överförs från generation till generation. Som lärt oss hur vi ska leva. Men det går att förändra om man vill och är beredd att ta itu med det. 

Minns du i skolan tex i matten. Kanske tyckte du om att jobba med det du redan kunde för det var roligare. Du kunde känna stolthet, att jag kan! Och troligtvis så undvek det du var dålig på eller tyckte var jobbigt.
Så är det. Vi är lata till naturen och vill ha det bekvämt och få saker och ting serverat till oss utan ansträngning. Som jag sagt förut så är ingenting gratis här i livet. Allt man vill ha eller uppnå i livet kostar något! Action, planering, pengar, tid, svett, närvaro. Behöver jag fortsätta?

Men i alla fall, detta var vad jag lärde mig om städning från barnsben.

Du kan inte städa!
Det blir ännu smutsigare efter att du städat!
Städa var ett straff när jag gjort något dumt.
Något jag tyckte var orättvist, som bara jag skulle göra.
Och att jag blev oskyldigt beskylld för att ha stökat till. Att jag ljög. Skyllde ifrån mig.

Ärligt talat inte konstigt att jag ogilla att städa. När så många negativa känslor var kopplade till det.
Jag har nu utvecklat ett sätt att övervinna detta och att jobba med mina övertygelser och de negativa känslorna som är kopplade till händelserna som här i mitt fall handlade om – städning.

Jag tar upp det i min bok jag skriver just nu.

Mitt 7-stegs program, som går att användas till de flesta av de övertygelser som man vill ändra på.
Jag har lyckats ändra min övertygelse om städning och pengar. ( det är en annan historia, jag hade flera fula övertygelser om pengar som jag kan berätta om en annan gång).
Men åter till städningen. Jag börjar gilla att städa nu och gör det med en glädje och stolthet.

Det finns två sätt.

Två steg till att förändra sina övertygelser som sitter rotade i en, kanske redan från barnsben.
Det ena är genom ett trauma, eller stor förändring av något slag. Eller genom upprepning. Att göra det om och om igen tills man gillar, eller kan göra det.

Det andra sättet är svårare och mer frustrerande. Det känns som att jobba i motvind med sig själv. Eftersom vi går emot vår övertygelse. Så inte allt för sällan saboterar vi resultatet för oss själva. Medvetet eller omedvetet. Vi intalar oss själva att det är inget för oss och så vi ger upp. För att vi inte längre orkar kämpa på.

Cirkeln är sluten.

Eftersom vi känner oss misslyckade. Känner ett alltmer större motstånd till att göra det för varje gång. Även om vi tog tag i det och känner en viss stolthet. Så finns motståndet kvar. Och därför kanske undviker vi det så länge det går eller skjuter upp det… jag gör det i morgon…

Vår hjärna vill skydda oss från att göra det vi ogillar, eller det som är kopplat till en negativ känsla.

Alla dessa negativa känslor som jag hade om städning, som jag nu jobbar på att förändra. Ger mig möjligt att ta mig igenom motståndet och ner i djupet och svara på några svåra men viktiga frågor.

Jag jobbar med ett  7-stegs program jag utvecklat och som jag nu förbättrar in i minsta detalj. Jag vill verkligen se att det kan hjälpa mig i alla de negativa övertygelser jag vill jobba bort, som stoppar mig och ger mig de långsiktiga resultat jag vill nå. För om det kan förändrar mina övertygelser och de känslor som är djupt rotade i mig så kan det också hjälp andra att nå långsiktiga och positiva resultat.

Jag har kommit en bit på väg…

Men har långt kvar. Jag kan idag känna en viss glädje i att städa och vara stolt över att jag har ett rent och fint hem. inte bara tak över huvudet en kall vinter natt. Jag kanske inte är så bra på att städa ännu, men jag lär mig. Och blir bättre och bättre för varje gång.

Att lära sig något nytt är alltid svårt i början och det krävs övning. Och det är svårt att byta ut de negativa övertygelserna vi har lärt oss och tagit till oss som sanna. Oftast ligger det djupt rotade i vårt undermedvetna och behöver dras fram i ljuset för att vi ska kunna jobba med dem.

Det var det jag ville säga idag. Ha det gott och ta hand om er. Hannele

Före och efter bilder… lilla toan

Före och efter bilder… lilla toan

Nu var det gjort.

Vi har rensat ur lilla toan.
Det vi behöver göra nu är att köpa en toalettsits så den går att använda. Den som fanns där när vi flyttade in gick sönder och vi brydde oss inte om att köpa en ny.
Så därför blev det så att lilla toan blev en förvaringsplats för allehanda skräp. Vi slängde det mesta där inne. Mest tomkartonger som jag sparat på. Där fanns även flera påsar med kläder som vi tänkte gå i väg med till klädinsamlingen.

Visste du att våra insamlade kläder stjäls på nätterna!

Jag blev riktigt ledsen här om kvällen när jag fick veta det i uppdrag granskning.
Tänk att det finns dom som åker omkring på nätterna och tömmer våra insamlingslådor på kläder för att sen sälja dem i secondhand butiker utomlands?
Vad är det för människor som tycker sig ha rätt att ta det som är vårt och som är för behövande.
Ärligt talat så tvekade både jag och min man en bra stund på om vi skulle ta våra pappåsar kläder till insamlingslådan.

Kan du tänka dig butiks ägaren var helt ovetandes, pyttsan!

Kom igen! Självklart visste han, men vill inte avslöja sig i tv.
Med det nekande svaret la han på luren och svarade inte mer när det ringde upp igen.
Om han nu inte visste, varför bommade han då igen butiken och släckte ner hemsidan, när det svenska tv teamet åkt? Bara för att sen några veckor senare när det var lugnt öppna igen. Och folk köade för att få komma in och fynda.

Visst är det tråkigt, när stora ligor skor sig på dem som är i stort behov av kläder och annat. De har ingen tanke på att de stjäl både från dom som vill hjälpa och från dem som hjälpen är till för.
Vissa har inga skrupler alls utan tänker bara på sin egen vinning. Utan tanke på att andra kanske har det knapert och behöver stöttning i livet.
Vi tog i alla fall  våra kläder till insamlingslådan och förhoppningsvis så hamnar de hos bättre behövande.

Jag jobbade på Emmaus.

När jag jobbade på Emmaus så var vi flera som stod vi sorterings borden. Öppnade säckar och hällde ut på borden framför oss för att sortera dem i stora vagnar. Det som var trasigt åkte i sopporna och det som var fint nog att säljas i butiken lades åt sidan. Det var perfekt när barnen var små. Eftersom jag som anställd hade möjlighet att köpa de kläder som barnen behövde för en billig peng.
Resterande kläder packades för frakt i containrar till andra kontinenter. Jag jobbade även i butiken en gång i veckan. Där de finare kläderna och prylarna såldes för att hålla verksamheten igång. Även överskott gick till välgörenhet.
När man jobbat på Emmaus i två år så fick man erbjudande om att få resan betalt och åka ner till mottagarlandet och se var kläderna hamnade. Jag såg framemot att få åka när tvåårsdagen närmade sig för mig.

Men så blev jag med barn med min yngsta dotter så det blev ingen resa för min del.

Och strax där efter så flyttade jag med familjen ner till Katrineholm. Där började jag på Alu efter barnledigheten och efter det in på kunskapslyftet.
Det var där min resa till den jag är idag började…

Men det är en helt annan historia.

Tillslut vill jag bara säga att toan blev fin och mitt samvete rent. Att rensa ut både skräp och prylar är befriande.
Trädet som syns på väggen pysslade jag och sonen ihop av kartong en helg när han var och hälsade på. Vi vart riktigt nöjda. Tråkigt nog så har några grenar gått sönder av skräpet som stuvades in. Vi får se till och laga det nästa gång han kommer…
Men först nästa projekt. Min garderob som skall vår rensas.

Ha det gott och ta hand om er / Hannele

Städa var så tråkigt…

Städa var så tråkigt…

Innan renoveringen så fick jag verkligen tvinga mig till att städa och plocka undan efter oss i lägenheten. Reklam och post hamnade på hög och små saker hamnade lite överallt.
jag orkade inte eller rättare sagt så fanns det roligare saker jag ville göra.
Men inte gjorde.
Utan blev sittande framför datorn med mina bilder och mitt skrivande. Eller så kunde jag surfa runt på nätet i timmar på mobilen. Vissa dagar kunde jag sitta hela dagen i soffan och sticka. Se avsnitt efter avsnitt på de serier jag spelat in.
Så städa var något jag undvek i det längst tills dammråttorna rockade i hörnen.

Jag har alltid tyckt att städa har varit tråkgöra.

Även om jag tyckte att det var skönt när det väl var gjort och jag kunde vara stolt över ett slitet men rent hem.
Idag kommer jag på mig själv att gå och små plocka när jag rör mig runt i lägenheten. Tror det har med renovering att göra. Att nu känns det mera motiverande att städa när det har blivit så fint.

Kan ibland undra över varför vi väntade så länge på att få det gjort. Eftersom det på något sätt har fått mig att ändra min känsla för hemmet. För var det bara där jag levde. Sov och skapade. Men oftast var jag bara tacksam över att jag hade tak över huvudet en regnig dag.

Jag tror att det hör ihop med när jag var liten. Att jag inte kände att jag hörde hemma någonstans. När jag inte fick vara en del av familjen.
Jag flyttade tidigt hemifrån för att jag ville ha något eget. Men felet jag gjorde var att jag flydde barndomshemmet och flyttade direkt till någon annans hem.

Jag är idag 60 år och har aldrig bott själv.

Aldrig haft något eget hem som jag kunnat göra till mitt. Undermedvetet har jag nog känt det som att jag är en inneboende och därför inte satt min prägel där jag bott.

Det är dags att ändra på det nu. Jag längtar efter ett hem, inte bara någonstans att bo. Vill skapa något personligt, ett kärleksfullt hem tillsammans med min man, som belyser våra olika personligheter.
Inreda vårt hem till något där vi alla kan trivas. Jag vill känna att här bor jag och här finns allt det jag älskar omkring mig. Inte bara saker utan också mina nära och kära.

Förr ville jag bara flytta, fly från vår slitna lägenhet.

Tapeterna var så skitiga och utslitna sen vår katt Kasper rev sönder tapeterna och i pojkarnas rum var tapeterna så gamla och torra så de lossnade från väggarna. Inte fräscht alls.

Alla har vi något som tynger i oss. Kanske en skräplåda eller ett skåp där allt det där som vi inte vet vad vi ska ha det till hamnar. Och det gnager i bakhuvudet. Vi får tåligt samvete för att vi inte tar itu med det.
Jag trodde inte att det påverkade mig så mycket som det gjorde. Men det fanns där och det fick mig att må dåligt. Det där ville jag nu ta tag i och bestämde mig för att börja i köket. Rensa och slänga allt vi inte använde. Sådant som bara stod och tog plats och dammade igen.

Så jag bestämde att i morgon ska jag ta tag i köket. Vad som än händer, även om jag inte känner för det.

Nästa morgon när jag vaknade suckade jag tungt och våndades. Hela höftpartiet hade låst sig och jag kom knappt ur sängen. Det värkte fast jag satt still. Jag vet att jag har en höft som låser sig ett par gånger om året. Ärligt talat så är det inte så konstigt om höften blivit lite sliten av sju graviditeter.

Men i alla fall.

Jag vägrade att låta höften stoppa mig nu när jag bestämt mig. så jag tog en värktablett, tog två och stel som en pinne tog jag tag i och rensade ut i lådor och skåp tvättade av både inuti och utanpå, överallt där jag kom åt.
Det blev så att jag kasserade massor… efter 6 timmars slit stod nu flera pappåsar med gammalt kantnött porslin och repiga glas på golvet i vårt tomma kök. Utnötta bestick hamnade även dom i påsarna tillsammans med gamla plastbunkar och glasburkar.
Stolt såg jag på de välfyllda påsarna och ringde gubben och berättade att nu har jag rensat och vill kasta allt onödigt. Han känner mig och när jag väl tar tag i rensandet då ryker mycket och det vet han.
Vänta med det snälla tills jag kommer hem, sa han smått oroligt. Han ville gärna gå igenom det jag ratat och sen hjälpa till att bära ner till soprummet.

Påsarna blev stående i köket i två dagar innan de slängdes.

Nu är det några dagar sen. Höften är bra igen. Det brukar oftast bara hålla i sig i tre dagar. så det står jag ut med och med värktabletter tar jag mig igenom dagarna.
Under renoveringen så ställde vi matbordet i hallen för att ha någonstans att äta. Och än i dag står det kvar där. Vi trivs och sitta där.

Min mormor hade ett väldigt litet kök i sin femma hon bodde i och ett tillhörande mat rum. Jag förstod aldrig meningen med att ha det uppdelat.
Nu förstår jag. Det känns skönt och mer harmoniskt när man kan sitta och njuta av maten utan att se röran i köket efter att ha lagat en god middag.
Så vi kommer att bli kvar i hallen tills vidare. Frågan är vad vi nu skall göra med vårt stora kök. Det känns väldigt tomt där nu. Men det får bli något att fundera över senare.

För det är dags för ännu ett hemskt projekt.

Vår lilla toa. Det som nu används som förvaringsplats. Det går inte ens att gå in där. Så att rensa där bestämde gubben och jag att vi skulle ta itu med på söndag när vi båda är lediga. Så jag återkommer med före och efter bilder på söndag kvällen.
Till dess ta hand om er / Hannele

Nu börjar det bli klart här hemma…

Nu börjar det bli klart här hemma…

Sista rummet idag som ska få nya tapeter är hallen.

Ska bli skönt att slippa röran och få ordning igen. Vi hittade en ny soffa igår. Hittade den på FB:s marknadsplats. Har letat i en veckans tid nu och hittat flera men haft problem att hitta någon som kunde köra den hem till oss.

Har ju körkort men inte kört på 22 år.

Sista gången jag satt bakom ratten var när vi flyttade till Stockholm och jag körde flyttbilen från Katrineholm. Anser därför mig som en trafikfara tills jag fått övningsköra lite igen på små vägar för att få in lite körvana igen. Därför är alternativet att hyra en storbil och köra själv inget för mig för tillfället.
Så har letat efter någon som hade en soffa som vi ville ha och även kunde erbjuda transport.
Och i går fick jag napp.
För 1200kr fick vi ny soffa och hemkörning. Vi är så nöjda. Även om gubben först tyckte att den var lite stören än han trott. Men sen senare på kvällen utbrast.

– Det här är den enda soffan i sitt slag och jag log instämmande.

Det var så att just den här soffan hade engång varit en hörnsoffa. Men han som sålde den hade tagit bort hörnan och byggt om soffan till en enkel 4-mannasoffa vilket passade oss perfekt. Så härligt att vi båda är nöjda. Min man och jag tyckte för ovanlighetens skull samma och ville inte igen ha en hörnsoffa som vi redan burit ner i ett överfyllt soprum. Där fanns redan två soffor som några slängt. Undras o det är soff-bytar vår i luften.

Begagnade marknaden är stor och full av nytt och gammalt

Ofta när vi söker efter möbler och annat på begagnade marknaden så är det alltid transporten som stoppar oss för det vi hittat och sökt efter. Vilket är synd för vi har ofta missat det vi önskat oss. Att jag inte kan eller ärligt talat inte vågar köra är inget vi saknar förutom just då det behövs för att transportera större inköp.

Mitt kört kort som endast används som id-kort, vart en lång och dyr historia…

För att göra den kort så, klarade jag teoriprovet galant första gången. Men fick köra upp 7 gånger innan jag till slut hade körkortet i min hand. Att ge upp, fanns inte på kartan utan jag kämpade på och lyckades. Men eftersom jag aldrig har prioriterat att äga en bil, har det där med att köra inte blivit av på alla dessa år.

Men jag har ett mål.

Att en dag äga en liten rosa bil som är bara min. Det är något spännande att se framemot. Och förhoppningsfullt så blir det då lättare nästa gång vi får för oss att flytta.

Å så är det detta med motivationen som är dagens bild.

Jag refererar till mig själv. Har nu en lång bucketlist på saker jag vill införskaffa till lägenheten nu när den blivit så fin. En lång lista som blir längre och längre för varje dag.

Gubben min säger… stop!

Och jag förstår honom. Han är bra på att få ner mig på jorden igen efter att jag besökt min fantasivärld för hur jag skulle vilja ha vårt hem. Vi är ju två och båda skall ju trivas och må gott.
Men i alla fall att införskaffa betyder för mig…
Inte att nödvändigtvis köpa nytt, utan att jag kan skapa mycket själv. Att köpa begagnat och restaurera är något jag gillar att göra.
Göra något nytt av det gamla på ett kreativt sätt.

Så dags för lite planering och ta tag i alla projekt som kommit i skymundan under renoveringen, trots att jag kanske inte känner för det…
Ha det gott och ta hand om er / Hannele

Äntligen… som vi har väntat

Äntligen… som vi har väntat

Hej på er.
Bloggen har kommit lite i skymundan nu när det är stor renovering i lägenheten. Vi har flyttat runt på möbler och prylar. Så nu är det fullt kaos här hemma i några dagar.
Men nu är det på gång att få lite snyggt här hemma. I början av 2020 fick vi möjlighet att välja tapeter som bekostats av lägenhetspengen som ökat till en bra summa eftersom vi inte använt oss av den på 15 år.
Men så kom Corona och allt lades på is.

Vi hörde inget förrän nu när målaren kontaktade oss.

Så nu har han börjat våra 3 sovrum som skall få nya tapeter. Även köket och hallen skall fixas.
Det skall bli spännande och se hur det blir. Vi minns inte riktigt vad vi valde för tapeter då för 1 år en.
Så det blir en överraskning.
Under det 15 år vi bott här så har vi ju som sagt inte gjort något och kasper katten vi hade en dålig vana att riva på dörrkarmarna som sett förjäkliga ut.

Funderade på detta med lägenhetspengen.

Eftersom det kan bli så att båda pojkarna flyttar hemifrån för att studera på folkhögskola och blir borta i över 3år. Och förhoppningsvis då inte flyttar hem igen. Eftersom de båda är över 20 år och vuxna.
Vi behöver då inte en stor dyr 5:a och då kanske byta till en trea. Det är en av anledningarna till att vi nu valde att använda oss av lägenhets pengen för att fixa till lägenheten. Inför en ev. flytt.

För när vi flyttade från den föra lägenheten i samma område bara några portar bort så fick vi bittert ångra att vi inte fixa till den innan. Bolagets regler som vi inte hade tagit reda på gav oss en stor skuld som vi fick ta på avbetalning, trots att det fanns lägenhetspengar som räckte gott och väl.

När man säger upp sin lägenhet, säger vi också upp rätten till pengarna.

Förståeligt absolut. Men pengarna överförs inte till den nya hyresgästen utan förvinner i intet.
Så vi fick betala hela renoveringen på lägenheten ur egen ficka och bolaget fick extra pengar i kassan. Mycket underlig regel. Det bästa vore ju, att om det finns lägenhetens pengar och man valt att inte utnyttja dem, att de överförs till nya hyresgästen som kan fixa till lägenheten till så de vill ha den.

Men i alla fall nu är det i gång och lägenheten är i bra skick när vi lämnar den.
Vi vill ju till Malmö och om pojkarna nu båda två till hösten kommer in på folkhögskolorna i Malmö trakten har vi chansen att också flytta dit vi vill. Det är det vi väntat på.
Ska bli skönt nu när allt börjar att röra på sig i rätt riktning.
Ha det gott kramar Hannele

Hur ska man tänka när man väljer ärendehanteringssystem?

För att kunna hitta ett användarvänligt ärendehanteringssystem, anpassat för just er verksamhet, bör ni först tänka på följande: Vilken funktion ska systemet fylla och i vilken omfattning? Dessa frågor ska vi besvara i det här inlägget och berätta hur våra tjänster kan hjälpa er.

Vad är ett ärendehanteringssystem?

Ett ärendehanteringssystem administrerar all den information som kommer in till ert företag eller organisation och delar upp denna i olika slags ärenden. Exempelvis felanmälningar, frågor och information kring kund- och kontohantering, arbetsfördelning i interna och externa projekt osv.

Det finns system som passar för alla branscher och dess funktioner kan anpassas efter just era behov. Omfattningen på dessa kan även de justeras för att fungera för både mindre och större verksamheter.

Fördelar med ett korrekt uppsatt system

Ett effektivt ärendehanteringssystem är användarvänligt och lätt för era medarbetare att hantera. Det analyserar och prioriterar ärenden utifrån er verksamhets specifika krav och ni sparar därmed tid och kan behandla de inkomna ärendena snabbt. Den administrativa arbetsprocessen förenklas och gör så att era kunder och användare får så bra service som möjligt.

Hur fungerar Nilex?

Vi på Nilex tillhandahåller skalbara, enkla ärendehanteringssystem. Vi erbjuder olika paketlösningar, guidar dig till att hitta det optimala systemet och hjälper dig genom hela installationsprocessen:

  • Implementation: Installation och konfiguration av system. På plats hos kund eller remote.
  • Utbildning: Vi organiserar en övergripande utbildning för alla som kommer att arbeta i systemet.
  • Konsulttjänster: Våra konsulter arbetar nära ditt IT-driftteam för att säkerställa att både uppgraderingar, infrastrukturförändringar och systemets vardag levereras med högst möjliga prestanda.
  • Support: Om du har någon fråga eller står inför utmaningar – är du alltid välkommen att kontakta vår suppor

Vill du veta mer om hur vi arbetar och hur vi kan hjälpa just ditt företag? Läs mer här.

Läs mer om vår ärendehantering.

Två tunga veckor…

Det var längesen jag skrev. Men det har varit två hemska veckor.

Men idag firar jag.

Nu är krisen över och jag mår så mycket bättre. När jag köpte kursen om hur man skapar en webbkurs, så blev jag lovad att få en avbetalningsplan. Så när fakturan kom gick jag in på länken i fakturan och skrev i mina uppgifter och skickade i väg det. Två sekunder senare kom svaret. Något gick fel. Kontakta support. Så jag ringde dem och förklarade mitt ärende.

Avbetalningsplan

Tyvärr vi kan endast erbjuda dig en avbetalningsplan på tre månader. Hjärtat for upp i halsgropen när det gick upp för mig att nu var jag ju tvungen att meddela gubbe min att kursen skall betalas på några månader. Och det handlade om tusenlappar så för första gången på våra 20 år vart han riktigt orolig och bestört på mig.
– Men hur tänkte du? Hur tänkte du nu Hannele? Hur tänkte du att vi skall klara detta.
Till mitt försvar hade jag bara det säljaren sagt att jag vart lovad en avbetalningsplan.
– Det går inte att lita på försäljare, utbrast han smått frustrerad. Det vill bara sälja och skiter i om man har råd eller inte.

Det vart en lång diskussion långt in på natten. Till slut fick jag avbryta honom med att lova att jag fixar detta.

Hade det varit för några år sen hade jag gömt huvudet i sanden.

Och skitit i det. Men idag tog jag tag i det. Med den positiva tanken att självklart går det att få till en lösning på detta. Så jag skrev till säljaren som hade kontaktat mig. Jag kände mig grundlurad och smått nervös väntade jag på svar.
Dagarna gick… men så Idag fick jag svar.

De ursäktade sig med att mitt mejl hade hamnat i skräpposten.

I mitt stilla sinne undrade jag om alla deras kunder som skriver till dem hamnar i skräpposten. Är det så de behandlar sina kunder. Så oseriöst tänkte jag och mindes det min gubbe sagt till mig den där natten för två veckor sen.
” Alla försäljare är oseriösa.”

Men jag fick glatt besked. Det hade ordnat så jag fick min avbetalningsplan, helt utan avgifter och ingen ränta. Så glad över att de tagit mitt problem på allvar och löste det på bästa sätt.

Så glad över att min gubbe hade fel.

Det finns så många oseriösa försäljare som ringer och lovar guld och gröna ängar och sen när köpet är gjort kan de inte kan hålla vad de lovat. Säkert ringer de dig också som det gör till mig, flera om dagen ibland, som vill sälja på en allt möjligt onödigt. Allt från lotter till prylar man inte vill ha eller tänkt att man behöver.
Som tur var så var detta bolag inte ett av dem oseriösa. Så tack för det. Så tacksam.

Eftersom jag länge har velat bli kursledare och drömt om det. så var jag ett lätt byte. Jag nappade direkt förstås. Nu hade jag ju inte tänkt att det skulle bli i personligutveckling utan jag hade en dröm om att bli kursledare i skapande. Att visa på att det går att skapa med billiga medel i återvinning. Att skapa av sådant som vi annars slänger bort.
Men när jag såg den här annonsen som visades för mig när jag surfade runt på nätet så anmälde jag mig för ett telefon möte. Jag blev uppringd redan dagen efter av en av deras försäljare.

Men ärligt talat

så hade jag tappat motivation till att ta tag i webbkursen eftersom jag inte visste hur vi skulle ha råd att betala hela kursen på så kort tid. Egentligen borde det ju ha sporrat mig till att göra den klar så fort som möjligt så den blev säljbar.
Men i stället så blev jag handlingsförlamad och la den på hyllan.
Men så pratade jag med min son här om dagen om detta och beklagade mig. Han tyckte att eftersom jag nu köpt en kurs och betalar dyrt för den. Så är det väl dags att ta tag i den.

– Kom igen mamma du fixar detta.

Så jag lovade att ta tag i den. Ta tag i planeringen, och visa honom den på vår date nästa vecka.
Så det har jag gjort nu. Börjat spåna på min målgrupp och vem som kan tänkas vara intresserade.

Jag är på väg att ge upp när jag tycker det är svårt och blir smått frustrerad när jag känner att jag nog tagit mig vatten överhuvudet, när jag går igenom kursplanen. Men så ser jag i Facebook gruppen för oss kursdeltagare att det var strategi Webinar idag.

Mötet hade börjat för en kvart sen men jag loggade in och lyssnade.

Och det är jag glad för.
Jag blev så taggad. Det gav mig den motivation jag behövde för att fortsätta jobba på. Så tacksam för att jag tog mig tid att lyssna idag.
Jag insåg att det inte behöver vara så svårt eller komplicerat om man följer kursen steg för steg. Och när jag hörde de andra kursdeltagares frågor och svaren de fick, så förstod jag, att jag inte behöver göra det så svårt för mig.
Folk gillar när det är enkelt och snabbt får en lösning på det problem de nu vill ha svar på genom att gå en kurs. Enkelt och utan krusiduller.

Min kurs

Jag hade ju tänkt att min kurs skulle bli som min bok jag skriver på. Med 52 övningar. Men förstår nu att det skulle bli en alltför stor och långdragen kurs.
Så jag tänker ta den första övningen i min bok och utveckla den till en kurs på 7 övningar.
Sen får vi se om det blir en fortsättningskurs med fler övningar från min bok. Eller om boken får bli en möjlighet till dem som vill fördjupa sig i ämnet om personlig utveckling, med enkla övningar för att stärka sin självkänsla. och även få möjlighet att inse att det kan var kul att jobba med sig själv.
Jobbigt men kul. Så jag ser framemot att ta tag i kursen nu och det ska bli spännande att se det färdiga resultatet.
Ha det gott och ta hand om er / Hannele

Att ge är att få…

Att ge är att få…

Tjingeling på er alla glada och ni andra med.

Njöt av en date med min son över facetime. Det var riktigt trevligt.
Vi små pratade lite. Vi skålade. Han i kaffe och jag i ett glas vitt vin. Samtidigt som jag smaskade på lite chips.

Sen var det dags för avslöjandet…

Berättade att jag köpt en kurs i hur man gör en webbkurs!
Reaktionen vart ungefär som jag hade förväntat mig, när jag berättade hur mycket den kostade.

Det var var dyrt!!!

Men mamma det finns ju så mycket gratis på webben som du kan lära dig av. Både på Youtube och en hel masa gratis sidor eller billigare alternativ…

Men vad den kostade, är nu inte det viktiga. Utan vad den kan ge mig.
Ett pris är något är relativt. Faktiskt så är det upp till mig att avgöra vad jag tycker är dyrt eller billigt.
Dessutom är det viktiga att det känns värt för mig. Och att jag är beredd att göra det som krävs av mig för att  får något tillbaka. På något sätt skall det ju ge mig något slags värde av att jag införskaffat mig det.
Ingenting här i livet är gratis… Allt kräver någon slags handling, ett agerande av mig.

Att ge först och få sen… Det är inte tvärtom.

På något sätt behöver jag alltid ge först för att få det jag önskar eller det resultat jag vill ha.
Tex. Vill jag ha en kram. Antingen ber jag om en eller ger en, förhoppningsvis får jag då ett tillbaka.
Eller ett leende. Ge ett och till 99% chans får jag ett tillbaka. Dessutom har jag testat det många gånger och det fungerar på såväl nära som kära och på främlingar på stan.

Så om jag vill få lön, behöver jag göra en arbetsinsats. Vill jag få en inkomst av något slag behöver jag antingen göra jobbet eller investera för att generera en inkomst.
Vill jag vinna på lotteri behöver jag köpa en lott för att ha chansen att vinna. Detta kan verka självklart. Men det gäller allt i livet. Ge först och få sen.
Nu behöver det just inte handla om att ge pengar. Utan det kan vara så att jag ger av min tid. Gör ett aktivt arbete, för att byta min tid mot pengar för att få en lön.

Men ärligt talat …

Så visst kan jag också känna att det var mycket pengar för denna kurs. Men samtidigt så är detta första gången jag köper något för min egen utveckling. Något som ger mig chansen att växa som person. Och som kanske ger mig den utmaning jag behöver för att komma vidare.

Vill ju inte kasta pengarna i sjön och ha lagt ut dessa pengar i onödan genom att lägga mig på latsidan och tro att kursen gör sig själv. Eller låta tiden gå och sen göra ett hafsjobb för att få det gjort innan deadline går ut.
Nej. Jag behöver kavla upp ärmarna och jobba på. Se till att få ett bra resultat. En webbkurs som sen kan säljas om och om igen. Som då förhoppningsvis genererar en passiv inkomst.

Att skapa sig en passivinkomst.

Betyder att jag behöver göra jobbet först och sen njuta av belöningen av det arbete jag lagt ner. Att vara tålmodig och vänta på belöningen är det som gäller.

Som att skriva en bok. Jag vet ju inte medan jag skriver den om någon vill köpa boken. Belöningen är oviss. Kanske skriver jag den och den hamnar i byrålådan, men om jag inte försöker får jag aldrig veta om det blir en säljande bok.
Så vissa belöningar kan vara ovissa eller så får jag en annan slags belönings som jag inte hade tänkt mig. Som känslan av tillfredställelse av att ha gjort ett jobb som jag kan vara stolt över.

Att träna är att göra något först för att sen invänta belöningen. Jag sliter på gymmet eller tränar envist dag efter dag på annat sätt. Jag ser inte att det händer något direkt, men jag vet vad belöningen är om jag når målet.
Samma sak om jag vill gå ner i vikt. Jag rör på mig, äter nyttigt och avstår från att smaska i mig en massa onödiga kalorier. Gör jag det jag behöver så får jag belöning av det arbete jag lagt ner i förtid för att sen avnjuta resultatet av mitt hårda arbete.

Som sagt ingenting är gratis. 

Så dags att återgå till ämnet, min webbkurs som ju ska handla om personlig utveckling, som min bok. Jag har insett nu när jag gått igenom kursplanen att det svåra för mig blir att överföra det skrivna till ett visuellt material. Eftersom det i webbkursen är meningen att inspelade videos ska visa hur övningarna kan utföras.
Men jag tycker det ska bli spännande att se hur det är att filma sig själv. Jag behöver öva på att känna mig bekväm framför kameran. Vilket är en bedrift i sig.
Jag vet att jag kommer att lära mig mycket… om jag gör jobbet och övningarna. Och att jag har chansen att få mycket stöd och hjälp om jag ber om det.
Som sagt, jag behöver be om hjälp först för att få hjälpen. Fråga först, för att få svar. Agera först och få sen…

När jag väl lärt mig att skapa en webbkurs, kan jag göra flera.

Som sagt jag tror på detta. Jag kommer att ha tillgång till stöd och peppning, samtidigt som jag får lära mig att planera, hålla mig till planen och göra de delmål som behövs för att komma vidare. 2 års mentorshjälp har jag nu betalat för. Och som min son sa…

– Se till att ta emot så mycket hjälp du kan, utnyttja rätten du betalt för. Tveka inte om att be om allt stöd du behöver.

Det finns mycket bra information och mycket läsvärt i kursportalen som ska hjälpa mig att nå mitt mål.
2 år kan kännas som lång tid men, tiden går fort. Det vet både du och jag. Eller?

Om sanningen ska fram, så kan jag ibland känna att jag har väldigt mycket på gång nu med egna projekt.

 Jag jobbar på dagens bild varje dag
Nyss köpt en kurs i hur man skapar en webbkurs.
Så skriver jag på min bok om personligutveckling
Jobbar på med hyllan jag skapat av CD-fodral till min man
Deltids jobbar som personlig assistent, med långa helgpass
Håller på att lära mig och ha koll på alla investeringar, uppgraderingar och trading

Det blir inte mycket tid över till annat.

Men som jag skrivit om förut så fungerar det om… om jag håller min planering och delar upp uppgifterna på rätt dag.
Måndag – Skapar jag i mitt rum med det aktuella projektet.
Tisdag. – Tar jag hand om min ekonomi, ser till att hålla veckans budget och kolla investeringar
Onsdag – Jobbar jag med Webbkurs kursen
Torsdag – Skriver jag på boken om personlig utveckling.
Fredag – Sitter jag vid datorn och jobbar kreativt, samt gör klart sådant som släpat efter från veckan
Lördag – Vill jag ta hand om hemmet och gubben
Söndag – Är det familjetid och långa härliga promenader
Sen är det bloggen 2ggr i veckan som jag vill skriva… pust.

Kanske fungerar detta eller så får jag planera om.

Jag har läst någonstans att det blir svårare om man delar upp sig på olika projekt och då lätt tappar focus eller motivationen. Att det kan kännas splittrat då man delar upp sin energi på flera mål. Kanske är det bättre att ta ett mål i taget och fokusera all sin kraft på den.
Men det får tiden utvisa, ifall jag behöver lägga upp en ny strategi. Jag skall i alla fall göra mitt bästa och ha focus på det som är viktigast för dagen. Och lova mig själv att unna mig små pauser till att andas och chilla. Reflektera och utvärdera, ge mig belöningar för varje litet steg i rätt riktning. Och sist men inte minst ge mig själv beröm för de mål jag uppnått.

Kramar och ha det gott. Ta hand om er / Hannele

Till startsidan