Författare: Hannele Kauranen

Stockholm-Malmö

Så nu är vi på väg till Malmö, känns som att vi har varit klara med Stockholm för längesen. Och äntligen dök tillfället upp till att kunna flytta. Känns så bra.

En månad kvar

Tills flyttlasset far till Malmö, en tvåa mitt stan. Hur det blir kommer att bli spännande att flytta från vår stora 5:a till en liten lägenhet. Trångt säkert. Men det är bara tillfälligt. Tills vi får tag i en 3:a som vi önskar. Men om vi inte hade tagit det här erbjudandet nu, så hade vi troligtvis inte kommit i väg till Malmö på länge än. Så det var nu eller aldrig. Vi har pratat och längtat efter att få flytta i över fem år och nu är det alltså dags.

Vi har packat och slängt massor.

Mitt stora rum med allt mitt pyssel är nerpackat och allt mitt garn. Jag har donerat flera lådor garn. Och massor av mina fina mönsterpapper och mina färger, lim och allt möjligt. Eftersom jag inte vet när jag kan packa upp det igen. Färg är ju färsk vara och torkar. Så färgerna har barnbarnen fått.

Jag hade stora problem med garnet som jag har kvar, som är väldigt mycket, trots att jag givit bort en hel del. Visste inte hur jag skulle förvara det på bästa sätt, eftersom det kommer att hamna uppe på vinden. Även pysslet. För det finns inte plats i lägenheten. Likadant är det med min mans skivsamling. Hur packar man ner ett helt rum med CD och Vinylskivor? Både vind och källare kommer att bli fullt av vår hobby tills vi hittar ett större boende. Jag kommer att sakna möjligheten att skapa. Och jag vet att gubben min kommer att sakna och lyssna på sina skivor.

Trots det så känns det så bra att äntligen få flytta.

Kram och ta hand om er/ Hannele

Snart är det dags

Min dotters bröllop

Har väntat så länge, nu är det bara några veckor bort. Det blir utomhus så hoppas på bra väder.

Har ju vetat om det ett bra tag, typ över ett år. Men först nu när det bara är några veckor kvar, har jag börjat stress jobba på deras bröllopspresent.
Tyvärr kan jag inte säga vad det är nu. Men fint blir det. Framförallt så hoppas jag på att de blir glada för det jobba jag lagt ner.

Men så klart blir de det. Det vet jag ju. Min dotter vet vad jag kan skapa och vad fint det blir.

Ändå så tvivlar jag på min förmåga

eller rättare sagt mig själv. Varför kan man undra.
Varje gång jag skall göra något blir jag osäker, trots att jag gjort det flera gånger. Så känns det som det är första gången. Det är som om varje gång är den första. Är det så att mitt minne sviktar. Att jag inte minns hur jag gjorde, eller hur det skall göras.

Blev orolig för mitt minne, så gick på en minnes utredning. Klarade det galant så inga tecken på Alzheimers än. Skönt.
Flera kvinnor i mitt släktled har ju fått det. Min farmor, min mormor, min moster och faster. Och nu min mamma.
Läkaren sa att det går att ta ett DNA-test och se om jag ärvt den genen. Men känner att om det visar sig att jag skulle ha den. Så är det lätt att oroa sig för om man skall få det eller inte och när. Så det skippade jag. Få se tiden vad som händer längre fram.
Men just nu så skall jag bara njuta och ha kul med att skapa deras bröllopspresent så den blir klar.
Kommer att visa er en bild på den sen när de fått den.

Till dess ha det gott och glad midsommar / kram Hannele