Först och främst vill jag förtydliga det jag skrev om i förra inlägget.

I syfte att visa på att det är våra övertygelser och det vi tror på som stoppar oss. Och att visa händelser och personer i vårt liv har påverkat oss. Oftast sitter det djupt rotade i oss redan från barnsben.
Det är därför vi kämpar med att förändra dem. Att medvetet försöka ändra på en trosuppfattning är kämpigt eftersom den oftast finns i vårat undermedvetna.
Det är därför vi går på autopilot och styrs av våra triggers.
Det som finns lagrat i oss från en ung ålder påverkar hur vi ser på oss själva och hur vi reagerar och agerar och varför vi undviker vissa saker. Vi behöver söka svaren till vad som får oss att tro på det vi tror är sant och hur det triggar oss.
Nu menar jag inte att man ska gräva i smärtsamma minnen.
Nej det är absolut inte tanken. Menar att försöka hitta vilka händelser och ord som du hörde och tog till dig som sanna och som formade dig till att reagera som du gör.
Med detta i åtanke ska jag ta mig själv som exempel.
Vad som var min övertygelse om pengar.
Pengar har varit ett gissel i hela mitt liv. jag trodde mig inte vara värd att ha pengar, tjäna pengar och att det var något som försvinner.
Varje gång jag fick lön eller fick pengar i min hand så triggades behovet att jag måste handla upp dem, köpa något, för annars försvinner de.
Så var ifrån kom den triggern.
Jag vart tvungen till att gå tillbaka till den allra första gången jag kom i kontakt med pengar och insåg att det fanns en viktig händelse när jag var 6år som format min övertygelse om pengar.
Så detta var vad som hände.
Någon gav mig pengar, hela 300kr. Och jag vart så glad. Det var mycket pengar då i slutet av 1960-talet. Jag pussade på dem och älskade dem, ville spara dem. Så jag gömde dem under kudden. När jag la mig så kände jag glädjen över att ha dem där under kudden och att det var mina, mina allra första pengar.
Dagen efter så sa den som jag fått pengarna ifrån att jag måste ge tillbaka dom och de slets ur min hand. Och fick höra att de inte var mina. Att jag inte var värd så mycket pengar.
Så vad lärde jag mig av detta som 6 åring.
Påståendet: Det är inte dina pengar och du är inte värd att äga så mycket pengar.
Min Övertygelse blev: Jag är inte värd att äga mycket pengar.
Så jag har genom hela livet jobbat och slitit för små pengar, en liten lön. Inte strävat efter att utbilda mig för att få en högre lön, eller tagit mig tid att lära mig, hur man kan få en inkomst som ger mer än att överleva.
Handlingen som gjordes mot mig: Pengarna togs ifrån mig.
Min övertygelse: Att det är okej att ta andras pengar.
Lärdomen: Blev att Jag lärde mig att det är okej att handla på avbetalning och sen skita i att betala vilket resulterade i att jag hamnade i skuld och kronofogden knackade på dörren. Rena Lyxfällan alltså.
Och triggern: Så fort jag fick pengar kände jag samma glädje som när jag var liten när jag fick lön och samtidigt rädslan över att de skulle tas ifrån mig. Så jag kände en stark lust till att göra mig av med dem så fort jag kunde innan de försvann.
Så vad det lede detta till för trosuppfattning i mig…
Jo att så fort jag hade pengar i min hand så triggades behovet att shoppa. Pengarna rann som vatten genom mina fingrar.
Så jag har hela livet handlat i enlighet med min övertygelse och sett till att det jag lärde mig blev sant.
Att pengar försvinner.
Så vad behövde jag göra.
Ärligt talat så var jag var helt enkelt tvungen att lära den lilla tjejen att hon var värd att ha pengar och att det inte försvinner av sig själv. Framför allt få henne att se sambandet, att idag är hon i dag som vuxen gör av med dem.
Med det 7-stegsprogram jag utvecklat har jag nu jobbat igenom, för att ändra den övertygelsen.
Övertygelse om att jag inte var värd att ha pengar, och mycket pengar.
Det är inte längre sant. Och att jag kan ha dem kvar. För de tas inte bara ifrån mig.
Jag hittade sambandet med att det är jag själv som uppfyller profetian om att de bara försvinner.
Idag MÅSTE jag inte köpa något så fort lönen kommer.
Alla har vi en massa övertygelser som vi tror är sanna som styr våra beslut och hur vi reagerar och agerar, som vi fick lära oss från barnsben.
Som sagt innan. Jag fick tidigt lära mig att jag inte var värd att ha pengar och inte mycket av dem och inpräntades även med dessa åsikter om pengar:
”Man måste jobba hårt för att få till brödfödan ”
”Att inte sukta efter mer än du behöver”
”Vi i vår släkt har alltid varit fattiga”
”Rika är snåla, själviska och tänker bara på egen vinning”
” Om jag strävar efter mer än jag behöver, blir någon annan utan”
”Pengar är ett nödvändigt ont”
”Tänk vad livet skulle vara skönt om pengar inte fanns”
”Jag hatar pengar”
Framförallt så var den sista meningen, så viktig i mitt fall!
Eftersom jag inte gillar pengar så kommer jag inte heller att sträva efter att få mer än att jag klarar mig nästa lönecheck.
Dessutom, så finns fortfarande den där triggern inom mig, som oväntat kan blossa upp igen, om jag inte tänker mig för. Viket i sin tur gör att livet alltid kommer att var en kamp om pengar som jag egentligen inte vill ha. Men å andra sidan behöver och längtar efter att få i slutet av månaden. Man vrider och vänder på dem de sista dagarna i månaden, lever snålt och när sen lönen kommer så vill man unna sig. Vilket resulterar i en evig negativ cirkel som jag nu aktivt behöver förändra och vara medveten om.
Och det går att förändra.
Blir det lätt – Nej!
Kommer det att gå fort – Nej!
Men så värt det. Om det nu är det man vill.
Tills sist vill jag säga att…
Jag är skuldfri idag och det känns så skönt att jag tog tag i det. Har i dag min egen tro på vad jag tycker om pengar. Har lärt mig att ta bättre hand om min ekonomi och insett att det är mitt ansvar att se över hur jag spenderar de pengar som jag tjänar.
Ha det gott och ta hand om er/ Hannele